Nord-Pas-de-Calais gruvområde

I dagens värld har Nord-Pas-de-Calais gruvområde blivit allt viktigare. Sedan dess uppkomst har Nord-Pas-de-Calais gruvområde fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och platser, och blivit ett ämne av utbrett intresse. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess relevans inom det vetenskapliga området, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse i historien, har Nord-Pas-de-Calais gruvområde satt en outplånlig prägel på mänskligheten. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska innebörden och betydelsen av Nord-Pas-de-Calais gruvområde, analysera dess utveckling över tid och dess roll i dagens värld.

Nord-Pas-de-Calais gruvområde (franska: Bassin minier du Nord-Pas-de-Calais) är ett område som starkt påverkats ekonomiskt, socialt, ekologiskt och kulturellt genom den intensiva exploateringen av kolfyndigheterna i området. Området utgör den västra delen av ett mer vidsträckt gruvområde som sträcker sig bortom gränsen mellan Belgien och Frankrike längs floderna Sambre och Meuse. Den 30 juni 2012 blev gruvområdet ett världsarv.

Historia

Den första kolhällen upptäcktes i Boulogne år 1660, och den första gruvan öppnades av Cavrel av Tagny 1692, men kom att överges året därpå. Därför finns en mängd relativt små stenkolsgruvor på denna gruvplats i Boulogne som sträcker sig några få kvadratkilometer. Av dessa fanns på 1900-talet en handfull kvar.

Stenkolet kom därför först att på allvar exploateras i Pas-de-Calais. I slutet av 1710-talet började kolfyndigheterna utforskas i departementet Nord: 1716 gick Nicolas Desaubois samman med Jean-Jacques Desandrouin och hans bror Jean-Pierre Desandrouin, Jacques Richard och Pierre Taffin. De öppnade utan någon framgång snabbt översvämmande stenkolsgruvor, tills man hittade ett ungefär fyra meter tjockt kolskikt vid Jeanne Colardgruvan den 3 februari 1720. Också denna gruvgrop översvämmades vid slutet av året och kunde inte återställas, men man hade då förstått att det finns en mängd stenkol i Fresnes-sur-Escaut. Gruvöppningar avlöste varandra, men framgången dröjde fram till 24 juni 1734, när bituminöst kol hittades i en gruva i Anzin. Försök gjordes sedan för att komma åt rikedomen, till slut lyckades Emmanuel de Croy-Solre förena de olika intressenterna den 17 november 1757 och företaget Compagnie des mines d'Anzin grundades. Företaget expanderade sedan snabbt. Parallellt med detta växte en mängd andra företag upp, ett av dem var Compagnie des mines d'Aniche som natten mellan den 11 och 12 september 1778 hittade kol i fosse Sainte-Catherine - Saint-Mathias.

Trettiofyra representativa vyer av byggnader och landskap för gruvdrift : skolor, kyrkor, gruvarbetarbostäder, slott, stora kontor, bevarade gruvor, gruvlavar, slagghögar, sjöar...
Gruvområdets skiftande arkitektur och kulturlandskap.

Fotnoter

  1. ^ Det finns flera beteckningar för området, här används det vanligaste som används som namn på världsarvet.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. ^ ”Sites in Iran, Malaysia, Canada, Slovenia, Spain, Germany, Portugal and France on UNESCO’s World Heritage List” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/news/900. Läst 2 juli 2012. 

Externa länkar

v • r
Världsarv i Frankrike
Bassin ParisienVärldsarvsflaggaMont-Saint-MichelPont du gard
Center-Öst
Medelhavet
Nord-Pas-de-Calais
Parisregionen
Sydväst
Väst
Öst
Utomeuropeiska departement
1Delad mellan regioner och med Belgien · 2Delad mellan region/-er · 3Delad med Italien, Schweiz, Slovenien, Tyskland och Österrike · 4 Delad med Spanien.
Regionindelning enligt NUTS-1-nivån för Frankrike.