Numera har No Prayer on the Road blivit ett ämne av stor relevans i dagens samhälle. Från dess påverkan på vardagen till dess påverkan på den globala ekonomin har No Prayer on the Road fått en framträdande plats i aktuella samtal och debatter. När vi gräver djupare in i världen av No Prayer on the Road, är det avgörande att förstå dess betydelse och konsekvenserna det har. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av No Prayer on the Road och hur dess närvaro fortsätter att forma vår ständigt föränderliga värld.
No Prayer on The Road | ||||
Band | Iron Maiden | |||
---|---|---|---|---|
Pågick | September 1990 - april 1991 | |||
Genre | Heavy metal | |||
Album | No Prayer for the Dying | |||
Iron Maiden-kronologi | ||||
|
No Prayer on The Road är Iron Maidens turné i samband med albumet No Prayer for the Dying 1990–1991.
I stil med albumet och som en direkt motreaktion till Seventh Son-eran frångick scenproduktionen de storslagna 1980-talsproduktionerna, och bandet uppträdde i jeans och läder istället för spandex.[1] Istället för fantasy- och science fiction-scenerier bestod scendekoren av Marshall-högtalare.
Turnén var den första Iron Maiden-turnén med den nya gitarristen Janick Gers. Gers tog över alla Smiths gitarrsolon och lade även till en ny egen bit i slutet av 22 Acacia Avenue.
Turnén hade premiär i Milton Keynes, England den 19 september 1990 och avslutades i Toulon i Frankrike den 21 september 1991, med totalt 110 konserter av 119 planerade.
Två konserter gavs i Sverige under Europaturnén: 9 november i Scandinavium i Göteborg och 10 november på Hovet i Stockholm. Biljettpriset för en läktarplats var 190 kr.[2]
Intro: 663 Squadron Theme (1964)