Nuförtiden är Nisse Peters ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Med sin relevans i dagens samhälle har Nisse Peters blivit ett ämne av intresse för både experter och hobbyister. Från dess påverkan på ekonomin till dess påverkan på populärkulturen har Nisse Peters visat sig vara ett fenomen värt att studera och analysera. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Nisse Peters och undersöka dess betydelse i olika sammanhang. Från dess historia till dess framtida projektion kommer Nisse Peters att fortsätta att vara ett viktigt ämne idag och i många år framöver.
Nisse Peters, egentligen Nils Hjalmar Petersson , född 5 februari 1932 i Annedal, död 13 november 1999 i Göteborg, var en svensk skådespelare och revyartist.
Redan vid tjugo års ålder började Petersson sätta upp amatörrevyer tillsammans med sin hustru Ulla-Berit (1935–2011). Hans professionella debut ägde rum i Stjärnskottsrevyn i Göteborg 1953. Han är mest känd för sitt samarbete med Sten-Åke Cederhök i TV-serierna Jubel i busken och Låt hjärtat va me. Från 1963 gjorde han tjugo säsonger i Cederhöks Veckans revy på Liseberg. Han gästspelade hos Knäppupp, medverkade i folklustspelet Baldevins bröllop, gjorde mindre roller i TV-serier som Albert och Herbert och Polisen som vägrade ta semester.
Hagge Geigert engagerade honom som en av poliserna i kriminalfarsen Arsenik och gamla spetsar på Lisebergsteatern 1987. De sista åren deltog han i flera nyårsrevyer i Göteborg. Nisse Peters arbetade aldrig som artist på heltid; han var expedit på systembolaget.
Nisse Peters är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.