I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Nils Kyndel från ett innovativt och relevant perspektiv för våra läsare. Oavsett om Nils Kyndel är en person, ett ämne, ett datum eller ett annat element, är det avgörande att förstå dess inverkan på världen idag och hur det påverkar olika aspekter av samhället. Genom en djupgående och detaljerad analys kommer vi att utforska de många aspekterna av Nils Kyndel och dess implikationer inom olika områden. Vårt mål är att ge våra läsare en fullständig och uppdaterad förståelse av Nils Kyndel, så att de kan hålla sig à jour med den senaste utvecklingen och trenderna relaterade till detta ämne.
Nils Valdemar Kyndel, född 6 december 1905 i Norrköping, död 2 januari 1990 i Hägerstens församling, var en svensk musiker, kompositör och arrangör.
Kyndel började tidigt att spela piano, klarinett och saxofon och blev professionell musiker redan 1918. Han studerade piano för Lennart Lundberg vid Stockholms musikkonservatorium 1925–1928. Han verkade därefter främst som saxofonist, bland annat på Berns i Georg Enders och Håkan von Eichwalds orkestrar. Han var kapellmästare på Berns 1937–1941. Från 1942 var han restaurangpianist och orkesterledare. Han studerade vidare för Gottfrid Boon och avlade pianopedagogexamen 1963. Han verkade därefter som pianolärare vid Stockholms kommunala musikskola till 1976.
Kyndel var flitigt anlitad som arrangör. Han ledde studioorkestrar vid flera skivbolag såsom Odeon, Scala, Cameo och Sonora mellan 1933 och 1958.
Kyndel har spelat in grammofonskivor, bland annat med Zarah Leander, Ulla Billquist samt kyrkosångaren Einar Ekberg och han har komponerat filmmusik. Hans sista musikaliska medverkan var i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander.
Kyndel var bror till Otto och Tore Kyndel samt svåger till Ann-Marie Kyndel. Han var gift med Elisabeth Kyndel. Nils Kyndel är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.