New Zealand Labour Party

I dagens värld är New Zealand Labour Party ett ämne som skapar stort intresse och debatt i samhället. Sedan urminnes tider har New Zealand Labour Party varit en källa till fascination och studier för olika discipliner och sektorer. Oavsett om det beror på dess implikationer i det dagliga livet, dess inverkan på den tekniska utvecklingen eller dess inflytande på kultur och konst, har New Zealand Labour Party satt djupa spår i mänsklighetens historia. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till New Zealand Labour Party, från dess ursprung till dess relevans i dagens värld, med syftet att erbjuda en bred och berikande vision av detta transcendentala ämne.

New Zealand Labour Party
Māori: Rōpū Reipa o Aotearoa
New Zealand Labour logo.svg
LandNya Zeeland Nya Zeeland
PartiledareChris Hipkins
PartiordförandeNigel Haworth
PartisekreterareAndrew Kirton
Grundat7 juli 1916
Antal medlemmar56 741[1]
Politisk ideologiDemokratisk socialism[2]
Socialdemokrati[3]
Tredje vägens politik
Progressivism
Politisk positioncenter-vänster
Internationellt samarbetsorganProgressiva Alliansen
Färg(er)Röd
UngdomsförbundYoung Labour
Nya Zeelands parlament
Röstandel
27,48 procent
Mandat
38 / 121
Webbplats
www.labour.org.nz
Nyzeeländsk politik
Politiska partier
Val

New Zealand Labour Party (Māori: Rōpū Reipa o Aotearoa) är ett socialdemokratiskt politiskt parti i Nya Zeeland. Partiet grundades i Wellington den 7 juli 1916, vilket gör det till landets äldsta existerande parti.[4] De gick framåt i parlamentsvalet 2017 och kunde bilda en minoritetsregering med Jacinda Ardern som premiärminister.

Clark: 1993-2008

Helen Clark ledde partiet från 1993 tills de förlorade valet 2008.[5] Aldrig förr i Labours historia har en person innehaft partiledarposten så länge.[6]

Efter Clark

2008 valdes Phil Goff till partiledare och Annette King till vice partiledare, men båda avgick tre år senare som följd av partiets låga resultat i 2011 års allmänna val.[7] Då fick Labour endast 27,5 procent av rösterna, vilket är det lägsta valresultatet sedan 1928.[8]

Goff och King ersattes då av David Shearer och Grant Robertson, som år 2013 förlorade omröstningen i partiets ordförandeval. September 2013 till september 2014 var David Cunliffe partiledare och David Parker vice partiledare.[9][10] Sedan november 2014 är Andrew Little partiledare och Annette King har åter blivit vice partiledare.[11] Jacinda Ardern tog över partiledarrollen den 1 augusti 2017 och förde en framgångsrik valkamp under sju veckor fram till parlamentsvalet i september. Den 26 oktober svors hon in som Nya Zeelands premiärminister.

Lista över partiledare

Nr Partiledare Period Oppositionsledare Premiärminister
1 Alfred Hindmarsh 1916–1918 – –
2 Harry Holland 1919–1933 16 juni 1926 – 18 oktober 1928
8 oktober 1933 – 1933		 –
3 Michael Joseph Savage 1933–1940 1933–1935 1935–1940
4 Peter Fraser 1940–1950 1949–1950 1940–1949
5 Walter Nash 1950–1963 1950–1957
1960–1963		 1957–1960
6 Arnold Nordmeyer 1963–1965 1963–1965 –
7 Norman Kirk 1965–1974 1965–1972 1972–1974
8 Bill Rowling 1974–1983 1975–1983 1974–1975
9 David Lange 1983–1989 1983–1984 1984–1989
10 Geoffrey Palmer 1989–1990 – 1989–1990
11 Mike Moore 1990–1993 1990–1993 1990
12 Helen Clark 1993–2008 1993–1999 1999–2008
13 Phil Goff 2008–2011 2008–2011 -
14 David Shearer 2011–2013 2011–2013 -
15 David Cunliffe 2013–2014 2013–2014 -
16 Andrew Little 2014–2017 2014–2017 –
17 Jacinda Ardern 2017–2023 2017 2017–2023
18 Chris Hipkins 2023– – 2023–

Referenser

Fotnoter

  1. ^ ”Broadcasting Allocation Submission - Labour pt. 4 (PDF)”. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131002233253/http://unpopularpeoplesfront.files.wordpress.com/2011/07/labour-part-4.pdf. Läst 24 september 2013. 
  2. ^ ”labour.org.nz - Labour's principles”. Arkiverad från originalet den 25 september 2013. https://web.archive.org/web/20130925155107/http://www.labour.org.nz/about. Läst 24 september 2013. 
  3. ^ ”labour.org.nz - The Policy Platform”. Arkiverad från originalet den 28 september 2013. https://web.archive.org/web/20130928030017/http://www.labour.org.nz/policy-platform. Läst 24 september 2013. 
  4. ^ ”Today in History”. New Zealand Ministry for Culture and Heritage. http://www.nzhistory.net.nz/timeline/7/7. Läst 19 september 2008. 
  5. ^ ”Helen Clark steps down after Labour's loss in NZ election - Election '08 - NZ Herald News”. http://www.nzherald.co.nz/nz-election-2008/news/article.cfm?c_id=1501799&objectid=10541898. 
  6. ^ ”Clark beats record of longest-serving Labour leader - probably”. http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10491916. Läst 25 september 2013. 
  7. ^ ”Goff resignation sparks leader race”. http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10769673. Läst 22 september 2013. 
  8. ^ ”Final Results for the 2011 New Zealand General Election and Referendum (PDF)”. http://www.parliament.nz/resource/0000242864. Läst 25 september 2013. 
  9. ^ ”Cunliffe wins Labour leadership”. http://www.stuff.co.nz/national/politics/9166765/Cunliffe-wins-Labour-leadership. Läst 22 september 2013. 
  10. ^ ”David Parker confirmed as deputy Labour leader”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927013535/http://www.3news.co.nz/David-Parker-confirmed-as-deputy-Labour-leader/tabid/423/articleID/313503/Default.aspx. Läst 22 september 2013. 
  11. ^ ”Annette King new Labour deputy”. http://www.radionz.co.nz/news/political/260103/annette-king-new-labour-deputy. Läst 26 april 2015. 
Auktoritetsdata