I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet New Wave of British Heavy Metal ur olika perspektiv och med ett brett fokus. New Wave of British Heavy Metal är ett ämne som har skapat stort intresse och debatt i dagens samhälle och dess relevans går över olika områden i det dagliga livet. Genomgående i denna artikel kommer vi att undersöka de olika aspekterna som utgör New Wave of British Heavy Metal, och analysera deras inverkan i olika sammanhang och deras inflytande på samhället i stort. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling, genom att gå igenom dess implikationer i den personliga, professionella och sociala sfären, kommer vi att fördjupa oss i komplexiteten hos New Wave of British Heavy Metal och dess många aspekter. Genom denna analys vill vi erbjuda en heltäckande och berikande vision som inbjuder till reflektion och debatt om New Wave of British Heavy Metal och dess plats i vår samtida verklighet.
New Wave of British Heavy Metal (engelska, "New Wave Of British Heavy Metal"), förkortat NWOBHM, är ett begrepp som myntades av journalisten Geoff Barton i tidningen Sounds 1979. NWOBHM brukar beskrivas som ett stilbrott inom hårdrocken vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet (framförallt mellan år 1980 och år 1982). Under denna tidsepok bildades hundratals nya brittiska hårdrocksband. De flesta kom dock aldrig förbi demostadiet, eller spelade endast in en enda singel.
Musiken de spelade anses ofta vara en blandning av brittisk 70-talsmetal och punk. Detta märks främst i att tempot är betydligt högre än i den musik band som Black Sabbath spelade.
Något annat som kännetecknar epoken är anhängarnas sätt att klä sig. Både band och fans började klä sig i skinn- eller jeansjackor. Ibland bars även jeansvästar över skinnjackorna. Fansen prydde sedan sina jackor och/eller västar med nitar och tygmärken. Fansen bar ofta också nitarmband och nitbälten. Vissa band så som Iron Maiden och Saxon bar även spandexbyxor på scen.