I den här artikeln kommer Neuroendokrina tumörer att behandlas ur ett globalt och öppet perspektiv, med syftet att ge en heltäckande vision om detta ämne. Dess betydelse, konsekvenser och eventuella utmaningar som för närvarande står inför kommer att analyseras. Likaså kommer olika tillvägagångssätt och synvinklar att undersökas, för att erbjuda en panoramavy som gör det möjligt för läsarna att på djupet förstå relevansen av Neuroendokrina tumörer i olika sammanhang. Genom en uttömmande analys kommer vi att söka bidra till debatten och reflektionen kring detta ämne, med avsikt att ge nya perspektiv och berika kunskap kring Neuroendokrina tumörer.
Neuroendokrina tumörer, förkortat NET eller carcinoid (äldre benämning) är en ovanlig grupp tumör- och cancersjukdomar. Begreppet omfattar både godartade och elakartade tumörer, majoriteten är elakartade.[1][2]
Gemensamt för neuroendokrina tumörer är att de har sitt ursprung i neuroendokrina celler, som har egenskaper som både liknar nervcellers och endokrina cellers. Dessa celler kan både producera hormoner, känna av och övervaka nivåerna av vissa ämnen i blodet och justera mängden hormon som utsöndras.[1]
Neuroendokrina tumörer kan uppstå i flera organ. Majoriteten uppstår i mag-tarmkanalen och lungorna, ibland uppstår de i bukspottkörteln.[1][2]
Sverige har ett nationellt vårdprogram för neuroendokrina buktumörer.[3]
De vanligaste symptomen är diarré, astmaliknande andningsbesvär, problem med hjärtklaffarna och flush (plötslig rodnad i ansiktet och/eller övre kroppshalvan). Detta brukar sammanfattas som karcinoidsyndromet och beror på överproduktion av hormonet serotonin som kan utsöndras av tumörcellerna. [4] NET i magsäcken ger dock sällan symptom.[1][2]
Den enda botande behandlingen är kirurgi, men då tumörerna ofta upptäcks sent i förloppet (på grund av få och ospecifika symptom) är detta sällan möjligt. Metastaser kan ibland avlägsnas kirurgiskt i symptomlindrande syfte. Övriga behandlingsformer involverar antihormonell behandling (med somatostatinanaloger och/eller serotoninsynteshämmare), målsökande strålning (med en radioaktivt märkt somatostatinanalog, vanligen med 177-Lutetium) och cytostatika. [4][5]
De med neuroendokrina buktumörer har normalt sett en mycket lång förväntad överlevnad med modern behandling. I de fall där tumören inte är spridd (dvs den har inga metastaser), kan man i många fall operera bort den och därmed bota patienten [5]. I övriga fall kan den palliativa vården fortlöpa i decennier.[3]