I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Nahid Persson Sarvestani i detalj, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både akademiker, experter och hobbyister. Med en fördjupad ansats kommer vi att analysera de olika aspekterna relaterade till Nahid Persson Sarvestani, från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle. På dessa sidor kommer vi att undersöka de olika perspektiven och åsikterna om Nahid Persson Sarvestani, såväl som dess utveckling över tid. Genom uttömmande forskning och insamling av relevant data kommer vi att fördjupa oss i Nahid Persson Sarvestanis ins och outs i syfte att ge våra läsare en komplett och berikande inblick i detta ämne.
Nahid Persson Sarvestani | ||||||
![]() Nahid Persson Sarvestani på Guldbaggegalan 2013 på Cirkus i Stockholm. | ||||||
Född | Nahid Sarvestani 24 maj 1960 Shiraz i Iran | |||||
---|---|---|---|---|---|---|
Andra namn | Nahid Persson | |||||
År som aktiv | Sedan 1994 | |||||
Webbplats | RealReel | |||||
Betydande verk | Prostitution bakom slöjan (2004) Fyra fruar och en man (2007) Drottningen och jag (2009) | |||||
IMDb SFDb |
Nahid Persson Sarvestani, född 24 maj 1960 i Shiraz, Iran, är en prisbelönt svensk dokumentärfilmsregissör, som kom till Sverige som flykting efter iranska revolutionen 1979.[1]
Persson Sarvestani växte upp i Iran och var aktiv i protester först mot shahen Mohammad Reza Pahlavi och efter den iranska revolutionen 1979 mot Khomeini, och flydde senare till Dubai och vidare till Sverige, där hon blivit framgångsrik som regissör av dokumentärfilmer.
Hennes mest kända dokumentärfilmer är troligen Prostitution bakom slöjan, Fyra fruar och en man och Drottningen och jag.
Hennes självbiografi Alltid i mitt hjärta utkom 2011. Den behandlar hela hennes liv, från barndomen via tiden som aktivist i upproret mot shahen och därefter mot Khomeini, flykten till Dubai och vidare till Sverige, tiden som nybliven invandrare och slutligen som dokumentärfilmare.
Efter ett längre uppehåll som filmare vände hon kameran mot sig själv i filmen, Anders, jag och hans 23 andra kvinnor, som hade premiär 25 maj 2018.[2][3]
Filmen Hör min röst - Slöjans revolution ( originaltitel: Be my voice) från 2021 handlar om Masih Alijenad, en 44-årig aktivist som när hon blev för obekväm som journalist i hemlandet flyttade utomlands. Via hennes sociala medier kastar nu massor av iranska kvinnor slöjan i protest mot regimen. Masih med hela 6 miljoner följare har blivit en nagel i ögat för regimen. De har förgäves försökt stoppa henne genom att arrestera medlemmar av hennes familj i Iran. Allt detta skildrar Persson efter att ha besökt Masih i New York.[4]
|