I dagens värld har Mount Elgon blivit ett ämne av ökande intresse för en mängd olika människor. Med tiden har Mount Elgon visat sig vara relevant i olika sammanhang och situationer, vilket har genererat en stor debatt om dess betydelse och dess påverkan på samhället. Sedan dess uppkomst har Mount Elgon väckt intresset hos både experter och hobbyister, som har ägnat tid och ansträngning för att bättre förstå det. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Mount Elgon och analysera dess inflytande inom olika områden, för att ge en heltäckande bild av detta mycket relevanta ämne.
Mount Elgon | |
Sköldvulkan | |
Mount Elgons topografi
| |
Läge | Gränsen mellan Uganda och Kenya |
---|---|
- höjdläge | 4 321 m ö.h.[1] |
- primärfaktor | 2 458 m [2] |
Senaste utbrott | Okänt |
Ålder | Början av Miocen |
Bestegs först | 1911 av Rudolf Kmunke och Robert Stigler |
Geonames | 198596 |
Koordinater | 1°8′N 34°33′Ö / 1.133°N 34.550°Ö |
Topografisk karta | Mount Elgon Map and Guide[3] |
Mount Elgon är en slocknad sköldvulkan på gränsen mellan Uganda och Kenya. Berget är uppkallat efter Elgonyistammen, som en gång bodde i stora grottor på bergets sydsida. Det var känt som "Ol Doinyo Ilgoon" (Bröstberget) av massajfolket och som "Masawa" på den ugandiska sidan. Området kring berget skyddas av två nationalparker: Mount Elgons nationalpark i Kenya och Mount Elgons nationalpark i Uganda
Berget har fem höga toppar: Wagagai (4 321 m ö.h.) i Uganda, Sudek (4 302 m ö.h.) i Kenya, Koitobos (4 222 m ö.h.) i Kenya, Mubiyi (4 211 m ö.h.) och Masaba (4 161 m ö.h.).
1896 blev C.W. Hobley den första europé att gå runt berget. Rudolf Kmunke och Robert Stigler gjorde den första kända bestigningen av Wagagai 1911. F. Jackson, E. Gedge och J. Martin besteg Sudek 1890. Huvudtopparna är lättklättrade och kräver ingen bergsklättrarutrustning.
Från Sverige har utsänts flera expeditioner till Afrika som besökt och samlat in material i anslutning till Mount Elgon.
Svenska Mount Elgon expeditionen 1920. Denna expedition leddes av Sven August Loven. Med på expeditionen var Gerhard Lindblom, hans fru Ingeborg (fotograf) och Hugo Granvik. Fotografier och etnografiska samlingar finns på Etnografiska museet, Stockholm[4].
Expedition till Karamoja 1953. Bengt Ekström och Maria reste 1953 till Östafrika på uppdrag av Göteborgs etnografiska museum[5]. De hade ett basläger vid Mount Elgon och gjorde tre utflykter till Karamoja, norr om vulkanen. Ekström samlade föremål till museet[6].
Calderan Elgons caldera är en av de störda oförstörda calderakratrarna i världen. På bergets sluttningar finns också flera lavarörsgrottor: Ngwarisha, Makinyen, Chepnyalil och Kitum, varav den sistnämnda är över 60 meter bred och 200 meter lång. Den besöks av elefanter som slickar i sig salt som de frilägger med betarna. Grottan blev ökänd efter att två besökare (1980 och 1987) insjuknade och dog i marburgviruset där.
Bergets jordarter består av röd laterit.
Några sällsynta växter går att hitta på berget, bland andra Ardisiandra wettsteinii, Carduus afromontanus, Echinops hoehnelii, Ranunculus keniensis, och Romulea keniensis.