I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Min själ skall lova Herran. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i höjdpunkterna i Min själ skall lova Herran och dess inverkan på olika områden. Vi kommer att analysera dess inflytande på samhället, dess utveckling över tid och dess möjliga konsekvenser för framtiden. Genom en mängd olika perspektiv och tillvägagångssätt strävar vi efter att erbjuda en heltäckande och berikande syn på Min själ skall lova Herran, med syftet att ge läsaren en djupare och mer kontextualiserad förståelse av detta spännande ämne. Följ med oss på denna upptäckts- och reflektionsresa!
Min själ skall lova Herran (Nun lob, mein Seel, den Herren) är en lovpsalm av Johannes Polliander (även kallad J. Gramann Poliander), skriven 1530 och troligen utgiven år 1540. Melodin (G-dur, 6/4) trycktes i Hans Kugelmanns bok ”Concentus novi trium vocum accomodati” år 1540 och är troligen komponerad av denne eller möjligen bearbetad för att passa denna text. Ofta anges den härstamma från 1400-talet. Samma melodi används till En Fader oss förenar, Han kommer i sin kyrka, Gud gav i skaparorden, O Herre, du som säger och Upp, psaltare och harpa.
Psalmen består av fyra långa verser och bygger på Psaltaren 103 (”Lova Herren, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort”). Det är en ljus text, trots tal om synd och förgänglighet, för ”Herrens nåd varar i evighet”. Texten översattes, troligen av Laurentius Petri Nericius, för ”Then Swenska Psalmboken” år 1562 (ej officiellt antagen psalmbok). Översättningen kom in i 1695 års psalmbok med titelraden "Min siäl skal lofwa Herran".
Psalmen bearbetades av Johan Olof Wallin år 1816 och kom därefter även in i 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok.
År 1982 bearbetades den ytterligare av Britt G. Hallqvist för 1986 års psalmbok.
|