Miina Sillanpää

I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska fenomenet Miina Sillanpää och dess implikationer i dagens samhälle. Från dess ursprung till dess möjliga framtida konsekvenser kommer vi att analysera i detalj varje aspekt relaterad till Miina Sillanpää, i syfte att ge en heltäckande och komplett vision av detta ämne. Genom att samla in data, granska studier och konsultera experter strävar vi efter att belysa Miina Sillanpää och erbjuda ett informerat och berikande perspektiv för våra läsare. Läs vidare för att upptäcka allt du behöver veta om Miina Sillanpää och dess relevans i den samtida världen.

Miina Sillanpää

Miina Sillanpää på 1920-talet.
Finlands vice socialminister
Tid i befattningen
13 december 1926–17 december 1927
Statsminister Väinö Tanner
Tid i befattningen
22 maj 1907–31 januari 1911
2 februari 1914–31 oktober 1917
1 april 1919–31 augusti 1933
1 september 1936–21 juli 1948
Valkrets Åbo läns norra valkrets
Född Vilhelmiina Riktig
4 juni 1866
Jockis
Död 3 april 1952 (85 år)
Helsingfors
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke journalist

Miina Sillanpää, född Vilhelmiina Riktig 4 juni 1866 i Jockis, död 3 april 1952 i Helsingfors, var en finsk journalist och socialdemokratisk politiker. Hon var den första kvinnliga ministern i Finland, när hon 1926 blev biträdande socialminister i regeringen Tanner.[1] [2]

Miina Sillanpää-dagen 1 oktober är en flaggdag i den finländska kalendern. Beslutet togs 2021 och infördes för år 2023.[3]

Biografi

Sillanpää föddes i ett fattigt torparhem i Jockis och började vid tolv års ålder arbeta i Forssa textilfabrik och senare vid Jockis spikfabrik. När hon var 18 år gammal flyttade hon till Borgå för att arbeta som hembiträde i en familj. År 1898 var hon med och bildade Helsingfors Tjänarinneförening.

Tjänarinneföreningen anslöt sig 1903 till Arbetarkvinnornas förbund och storstrejkåret 1905 gick man med i det socialdemokratiska arbetarepartiet.

Sillanpää engagerade sig starkt i politiken. Med korta avbrott var hon ledamot i riksdagen 1907–1947 där hon drev sociala frågor för kvinnor som äktenskapslag, hem för föräldralösa barn, förbättring av städerskornas villkor, understöd till de efterlevande barnen och änkorna till röda stupade i inbördeskriget. Hon förde också en hård kamp mot den fascistiska lapporörelsen i början av 1930-talet. Hon var en av de första kvinnorna i Helsingfors stadsfullmäktige 1919, där hon satt för SDP med partikollegan Toini Johansson.[4] Under många år var hon ledamot av stadsfullmäktige i Helsingfors där hon drev arbetarkvinnornas och de ensamförsörjande kvinnornas frågor.

Hon var i olika perioder redaktör för Palvelijatarlehti (Tjänarinnebladet), Työläisnainen (Arbetarkvinnan), och Toveritar (Kamrat).

Källor

  • Tidskriften Morgonbris, 1904
  • Miina Sallanpää, av Kjersti Bosdotter. I Systrar, kamrater! Kvinnor i arbetarrörelsen, almanacka 2014. Utgiven av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap och Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek, 2014.

Noter

  1. ^ Women as Members of Parliament. Eduskunta. Läst 28 dec 2016 (engelska)
  2. ^ De fem första var Miina Sillanpää 1926, Tyyne Leivo-Larsson 1945, Hertta Kuusinen-Leino 1948, Vieno Simonen 1953 och Irma Karvikko 1953.
  3. ^ ”Finska naturens dag och Miina Sillanpää-dagen, medborgarinflytandes dag införs i kalendern som flaggdagar 2023” (Pressmeddelande). valtioneuvosto.fi. Inrikesministeriet. 19 mars 2021. https://valtioneuvosto.fi/sv/-/1410869/finska-naturens-dag-och-miina-sillanpaa-dagen-medborgarinflytandes-dag-infors-i-kalendern-som-flaggdagar-2023. Läst 6 oktober 2023. 
  4. ^ Mira Myllyniemi (13 juli 2016, uppdaterad 20 juli 2016). ”Kvinnliga pionjärer i stan: Arja Alho löste budgetkris medan männen badade bastu”. svenska.yle.fi. Yle. https://svenska.yle.fi/a/7-1085955. Läst 6 oktober 2023. 

Externa länkar

Auktoritetsdata