I världen av Michail Aleksejev kan vi hitta en mängd olika element som gör att vi kan utforska och fördjupa deras betydelse. Från dess ursprung till nutid har Michail Aleksejev spelat en grundläggande roll i människors liv, vilket har påverkat flera aspekter avsevärt. Genom historien har Michail Aleksejev varit föremål för studier, debatt och kontroverser, vilket har bidragit till att berika kunskapen om detta ämne. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Michail Aleksejev för att förstå dess betydelse, utveckling och relevans i dagens samhälle.
Michail Aleksejev | |
![]() | |
Född | 3 november 1857 (g.s.) Vjazma |
---|---|
Död | 8 oktober 1918 (60 år) Krasnodar[1] |
Begravd | Belgrads nya begravningsplats |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Aleksejevs krigsskola ![]() |
Sysselsättning | Politiker, officer |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Michail Vasiljevitj Aleksejev (ryska: Алексеев, Михаил Васильевич), född 3 november 1857, död 25 september 1918, var en rysk militär.
Aleksejev blev officer 1876, deltog i rysk-turkiska kriget 1877-78, var lärare vid generalstabsakademien, blev överste 1898 och generalmajor 1904. Under rysk-japanska kriget 1904-05 var han generalkvartermästare vid 3:e manchuriska armén. Sedan tjänstgjorde Aleksejev vid generalstaben och blev 1908 generallöjtnant och stabschef i Kievska militärdistriktet samt 1912 general och chef för 13:e armékåren (Smolensk).
Aleksejev utsågs till stabschef under general Nikolaj Ivanov för den ryska Sydvästra Fronten (rysk beteckning på armégrupp) i augusti 1914. Mars till september 1915 var han befälhavare för Nordvästra Fronten. När tsaren Nikolaj II tog direkt befäl över krigsmakten blev Aleksejev hans stabschef och därmed den med det största inflytandet på den ryska krigsplaneringen. När februarirevolutionen bröt ut i mars 1917 försökte Aleksejev rädda monarkin och var en av personerna som övertalade tsaren att abdikera. Från mars till maj var Aleksejev rysk överbefälhavare men hade annan syn på krigföringen än den provisoriska regeringen och dess starke man Kerenskij och ersattes därför av Aleksej Brusilov. Vid sin död 1918 var Aleksejev i färd med att organisera vita trupper för det ryska inbördeskriget.
Biografi på www.firstworldwar.com (engelska)
|