Megachile parietina

Idag är Megachile parietina ett ämne som väcker stort intresse och debatt i samhället. Många människor är nyfikna på att lära sig mer om Megachile parietina, oavsett om det är på grund av dess relevans idag eller dess historiska inverkan. För att belysa detta ämne kommer vi i denna artikel att utforska olika aspekter relaterade till Megachile parietina, från dess ursprung till dess inflytande på dagens samhälle. Genom detaljerad analys kommer vi att försöka bättre förstå Megachile parietina och dess betydelse i den samtida världen.

Megachile parietina
Megachile parietina, hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteTapetserarbin
Megachile
UndersläkteChalicodoma[1]
ArtMegachile parietina
Vetenskapligt namn
§ Megachile parietina
Auktor(Geoffroy, 1785)
Megachile parietina på lejonsvans
Megachile parietina på lejonsvans
Hitta fler artiklar om djur med


Megachile parietina[2] är en biart som först beskrevs av Geoffroy 1785. Megachile parietina ingår i släktet tapetserarbin och familjen buksamlarbin.[3][4] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning

Ett övervägande svart bi; hanen har dock gulbrun päls på mellan- och bakkropp. Hanarna blir 14 till 17 mm långa, honorna 16 till 18 mm.[5]

Ekologi

Arten förekommer på översvämningspåverkade flodängar, steniga bergssluttningar (i Alperna kan arten gå upp till 2 000 m) samt i kulturlandskapet kuperade torrängar, stenbrott och grustag. Vad gäller foderkällor är arten generalist och besöker blommande växter från många olika familjer, vanligast är ärtväxter och kransblommiga växter. Flygtiden varar från april/maj till juni.[5]

Fortplantning

Megachile parietina är ett solitärt (det vill säga icke samhällslevande) bi som bygger sina larvbon under stenar och i klippspringor, ensamma eller i mindre kolonier. Ett bo kan innehålla upp till 16 larvceller, uppbyggda av grus eller sand blandad med saliv och nektar. Det förekommer att bona angrips av de kleptoparasitiska bina Stelis nasuta (ett pansarbi), kilbi och Dioxys cincta vars larver lever på det insamlade näringsförrådet efter det att värdägget eller -larven dödats.[5]

Utbredning

Arten förekommer i Sydeuropa samt mera fläckvis i Mellaneuropa upp till mellersta Tyskland.[5] Den har även påträffats i Mellanöstern och Nordafrika.[6]


Källor

  1. ^ ”Megachile parietina (Geoffroy, 1785)” (på engelska). Discover Life. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112124652/http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+parietina&guide=Bee_genera&flags=subgenus:. Läst 12 november 2013. 
  2. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (18 april 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6970099. Läst 8 september 2013. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Paul Westrich. ”Schwarze Mörtelbiene Megachile parietina (Geoffroy 1785)” (på tyska). Wildbienen.info. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112130041/http://www.wildbienen.info/Profile/megachile_parietina.php. Läst 12 november 2013. 
  6. ^ ”Map of Megachile parietina” (på engelska). Discover Life. Arkiverad från originalet den 12 november 2013. https://web.archive.org/web/20131112124654/http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Megachile+parietina&guide=Bee_genera&flags=subgenus:. Läst 12 november 2013. 

Externa länkar