Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Maximum Time Aloft, som är av stor relevans i det aktuella sammanhanget. Ur olika perspektiv kommer betydelsen och inverkan av Maximum Time Aloft i det samtida samhället att analyseras. Likaså kommer olika aspekter relaterade till Maximum Time Aloft att undersökas, för att ge en heltäckande bild av detta ämne. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer implikationerna av Maximum Time Aloft att utforskas inom olika områden, från den personliga till den globala nivån. Den här artikeln syftar alltså till att erbjuda en komplett och uppdaterad vision av Maximum Time Aloft, med syftet att skapa en berikande debatt och uppmuntra till kritisk reflektion kring detta ämne.
Maximum Time Aloft (MTA) är en tävlingsgren inom frisbeesporten. Den går ut på att spelaren kastar sin frisbee upp mot vinden, för att därefter med en hand fånga sitt eget kast efter så lång tid som möjligt. Ett bra tävlingsresultat för herrar ligger normalt mellan 10 och 14 sekunder.
Världsrekordet (2010) för herrar är 16,72 sekunder, satt av amerikanen Don Cain den 26 maj 1984. För damer ligger världsrekordnoteringen på 11,81 sekunder, av Amy Bekken, USA, satt den 1 augusti 1991.
Svenske astronauten Christer Fuglesang gjorde ett MTA-kast i tyngdlöst tillstånd den 15 december 2006, då han ingick i besättningen på rymdfärjan Discovery och kom då upp i en tid på 20,52 sekunder. Denna tid räknas dock inte som generellt världsrekord. Däremot införde World Flying Disc Federation efter kastet en ny kategori, Galactic MTA, där Fuglesangs tid finns noterad.