Ämnet Massakern i Andizjan är av stort intresse och relevans i dagens värld. Det är ett ämne som täcker flera aspekter och har en betydande inverkan på samhället, ekonomin, politiken och kulturen. Genom historien har Massakern i Andizjan varit föremål för debatt, analys och studier, vilket visar på dess betydelse i olika sammanhang. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Massakern i Andizjan, och undersöka dess inflytande på olika områden av livet. Oavsett om det är på individuell eller kollektiv nivå, väcker Massakern i Andizjan intresset hos en bred publik och skapar reflektion och debatt om dess innebörd och konsekvenser idag.
Land | Uzbekistan ![]() | |
---|---|---|
Inom det administrativa området | Andizjan ![]() | |
Koordinater | 40°46′59″N 72°21′0″E, 40°46′59″N 72°21′0″E ![]() | |
Statsskick | envälde ![]() | |
Tidpunkt | 13 maj 2005 ![]() | |
Antal döda | 187 ![]() |
Massakern i Andizjan ägde rum då soldater på order av Uzbekistans inrikesministerium och säkerhetstjänst öppnade eld in i en folkmassa av demonstranter i Andizjan den 13 maj 2005.[1][2][3] Uppskattningarna av antalet dödade den 13 maj varierar mellan regeringens officiella uppgift om 187 och inofficiella uppgifter om upp till 5 000. De flesta utländska journalister anger ett antal på flera hundra döda.[1][4][5] En avhoppare från Uzbekistans säkerhetstjänst hävdar att 1 500 människor dödades.[6] Uppgifter finns om att de flesta av kropparna gömdes i massgravar dagarna efter massakern.[7]
Den uzbekiska regeringen hävdade till en början att Uzbekistans islamiska rörelse hade organiserat oroligheterna och att demonstranterna tillhörde Hezb ut-Tahrir.[8] Kritiker menar att etiketten islamistisk radikalism är en "ursäkt för att vidmakthålla en repressiv stat". Huruvida soldaterna sköt godtyckligt för att förhindra en demokratisk revolution i landet eller agerade legitimt för att undertrycka en fängelseutbrytning är också omstritt.[9][10][11][12] En tredje teori gör gällande att striden egentligen var en dispyt mellan olika grupper som ville ta makten i landet för egen vinning.[3] Den uzbekiska regeringen har slutligen erkänt att undermåliga ekonomiska förhållanden i regionen och allmänt missnöje spelade en roll i protesterna.[13]
Efter att en rad västerländska regeringar ställt krav på en internationell utredning av händelsen har Uzbekistans relationer till omvärlden skiftat till att bli mer öst- än västvänliga. Efter ett beslut i den uzbekiska senaten den 28 augusti 2005 beordrade den uzbekiska regeringen att den amerikanska flygbasen i Karshi-Khanabad skulle stängas. Efter det har den uzbekiska regeringen förbättrat förhållandet till Kina, Indien och Ryssland, tre länder som stödde regeringens agerande i Andizjan.[2][14][15]
Den svenska journalisten Elin Jönsson har skrivit en av de mest initierade skildringarna av massakern, i boken Konsten att dölja en massaker.