Marion Harris

I dagens artikel kommer vi att utforska ämnet Marion Harris, ett ämne som har skapat intresse och debatt de senaste åren. Marion Harris är ett ämne som täcker ett brett spektrum av aspekter, från dess påverkan på samhället till dess ekonomiska implikationer. Genom den här artikeln kommer vi att analysera olika perspektiv och åsikter om Marion Harris, med syftet att ge en bred och komplett översikt som gör att läsarna bättre kan förstå detta ämne. Dessutom kommer vi att diskutera möjliga lösningar och strategier för att möta de utmaningar som är förknippade med Marion Harris. Vi hoppas att den här artikeln är informativ och relevant för dem som är intresserade av att lära sig mer om Marion Harris och dess implikationer inom olika områden.

Marion Harris
FöddMary Ellen Harrison
4 april 1896[1][2][3]
Vanderburgh County ​eller ​Pigeon Township[3]
Död23 april 1944[1][4][5] (48 år)
Manhattan, USA
BegravdKensico Cemetery[3]
Medborgare iUSA
SysselsättningSångare, skivartist, skådespelare, jazzmusiker, Ziegfeld girl
MakeRobert Williams
(g. 1921–1922)
Redigera Wikidata

Marion Harris, född som Mary Ellen Harrison den 4 april 1896, möjligen i Vanderburgh County, Indiana, död den 23 april 1944 i New York, var en amerikansk sångerska, aktiv speciellt under sent 1910-tal och 1920-talet, som är känd som den första vita sångerskan som sjöng jazz och blues.[6] Bland hennes mest kända inspelningar märks "St. Louis Blues", "Beale Street Blues", "Tea for Two", "A Good Man Is Hard to Find", "Look for the Silver Lining", "I Ain’t Got Nobody" (hennes första inspelning den 9 augusti 1916[7]), "Who’s Sorry Now", "The Man I Love" och "After You’ve Gone". Från 1916 till 1930 gjorde hom minst 178 inspelningar[7]. Hon har därutöver medverkat i filmerna Devil-May-Care (1929, Sidney Franklin) och Trouble Ahead (1934, Monty Banks).[8]

Referenser

Externa länkar