Marie Selander

I den här artikeln kommer vi att utforska Marie Selander ur olika perspektiv och med ett multidisciplinärt förhållningssätt. Marie Selander är ett ämne som har väckt intresse och debatt genom historien, och dess inflytande sträcker sig till olika områden i samhället. Vi kommer att analysera de olika aspekterna av Marie Selander genom studier och forskning som har behandlat dess inverkan på de kulturella, sociala, ekonomiska och politiska sfärerna. Dessutom kommer vi att undersöka hur Marie Selander har utvecklats över tiden och hur det fortsätter att vara relevant idag. Genom denna uttömmande analys hoppas vi kunna belysa vikten och komplexiteten av Marie Selander, och bjuda in till kritisk och berikande reflektion kring detta ämne.

Marie Selander
Född1 december 1947
FödelseortStockholm, Sverige Sverige
GenrerPop
Progg, folkmusik, världsmusik, nutida musik
RollSångare
Kompositör
År som aktiva1960-talet–
Relaterade artisterNursery Rhymes
Freedom Singers, Diddlers, Låt & Trall, Vargavinter, Utdansbandet

Marie-Louise Selander, född 1 december 1947 i Stockholm, är en svensk sångare och kompositör.

Biografi

Marie Selander var 1964 med och bildade popgruppen Nursery Rhymes. Bandet hade Beatles och Rolling Stones som förebilder, turnerade i flera europeiska länder och släppte tre singelskivor innan det upplöstes 1967. Hon anslöt sig till FNL-rörelsen och var verksam i deras sånggrupp Freedom Singers, som samtidigt redan i slutet av 1960-talet spelade irländsk folkmusik under namnet Diddlers och senare i Låt & Trall.

Selander medverkade under 1970-talet i en rad folkmusikinspelningar och gjorde därvid insatser vilka betecknas som banbrytande.[1] Av dessa kan nämnas Skäggmanslagets första album Pjål, Gnäll och Ämmel (1970), Lillfar och lillmor tillsammans med Finn Zetterholm, samma år, gruppen Låt & Trall som 1971 gav ut ett album med svensk och irländsk folkmusik i egna arrangemang, samt Å än är det glädje å än är det gråt (tillsammans med Styrbjörn Bergelt och Susanne Broms 1976). Det sistnämnda albumet tilldelades Svenska grammofonpriset 1977.

Selander ingick även i gruppen Vargavinter som spelade vad senare kom att kallas världsmusik. På musikalbumet Sånger om kvinnor (1972) och det i eget namn utgivna Från den svenska vildmarken (1973) sjöng hon sånger med politisk udd. Hon medverkade även på Kvinnokulturfestivalen i Stockholm 1977. År 1974 anställdes hon vid Sveriges Radios folkmusikredaktion, där hon snabbt blev producent vid sidan av Matts Arnberg.[2]

Under 1980-talet studerade Selander vid Musikhögskolan i Stockholm och har därefter bland annat varit verksam som sångpedagog. Hon var gästprofessor vid Sibelius-Akademin i Helsingfors 1995–1996.[3] Hon har även ägnat sig åt en rad olika musikgenrer som visa, rock och elektronmusik. Under 1980-talet och framöver samarbetade hon med poeten och folklivsforskaren Bengt af Klintberg i scenprogrammen "Svensk folkpoesi", "Peller Plutt" och "När Kingkong spelar pingpong". Tillsammans med kompositören/musikern Tuomo Haapala har hon också spelat barnmusikföreställningen "Splåink" På 1990-talet gav hon bland annat ut barnmusikalbumet När King-Kong spelar ping-pong, med texter av Bengt af Klintberg, och gästat sin sons, Jouni Haapalas band De lyckliga kompisarna på deras första skiva.

Marie Selander har sedan 1990-talet varit mycket engagerad i "Kulturföreningen Fogelstad", en förening som tillvaratar arvet efter Fogelstadkvinnorna. Hon var konstnärlig ledare och kompositör för musikteaterföreställningen "O Fåglastad – Ett andens badställe" som framfördes på Fogelstad säteri i Julita, Sörmland 1997, 1998 och 1999. Föreställningen var en hyllning till kvinnorna vid Fogelstad Kvinnliga Medborgarskola och deras idéer.

Åren 2018 och 2022 spelades i Katrineholm, på Lokstallet, musikteaterföreställningen "Kvinnorna och staden" utifrån Kerstin Ekmans fyra böcker om Katrineholm. Marie Selander komponerade och arrangerade musiken samt deltog också som berättaren i föreställningen som var skriven för två skådespelare, en berättare, fem musiker samt en kvinnokör.

År 2012 utkom Selander med boken Inte riktigt lika viktigt? Om kvinnliga musiker och glömd musik, och har återkommande föreläst över detta ämne.[4]

År 2023 utkom Selander med boken Herrarnas kalas - och de kvinnliga musikerna i Eskilstuna som hon skrivit tillsammans med Emma Gustafsson.

Familj

Marie Selander är gift med Tuomo Haapala, basist och kompositör känd från bland annat grupperna Vargavinter och Iskra. De bor växelvis i Julita, Södermanland och Eskilstuna, Södermanland. De har tillsammans sönerna Trolle Selander (född 1970) och Jouni Haapala (född 1975).

Priser och utmärkelser

  • 1976 – Dagens Nyheters Kasperpris
  • 1977 – Svenska grammofonpriset för Å än är det glädje å än är det gråt (tillsammans med Styrbjörn Bergelt och Susanne Broms
  • 1977 – Expressens musikpris Spelmannen
  • 1999 – Stockholms Stads Kulturstipendium
  • 2004 – Katrineholms Kulturstipendium
  • 2006 – Sörmlands läns landstings kulturstipendium
  • 2013 – STIMs skriftställarpris
  • 2018 – Sveriges Största Feministiska visfestivals hederspris
  • 2018 – Katrineholmskurirens kulturpris
  • 2019 – Regions Sörmlands ambassadörspris
  • 2020 – Kungliga Musikaliska Akademiens medalj för tonkonstens främjande
  • 2022 – Eskilstuna kommuns jämställdhetspris[5]

Bibliografi

  • 2012 – Inte riktigt lika viktigt?: om kvinnliga musiker och glömd musik. Publikationer från Jazzavdelningen, Svenskt visarkiv, 0281-5567 ; 23. Möklinta: Gidlund. Libris 12442555. ISBN 9789178448371 
  • 2015 – Musikerminnen: svenska musikers egna berättelser : en antologi. Stockholm: Eldscript. Libris 18278188. ISBN 9789198123340  (Medverkan av Selander)
  • 2022 – Selander, Marie; Gustafsson Emma, Herchenröther Frida, Lindbom Linnéa. Herrarnas kalas: och de kvinnliga musikerna i Eskilstuna. Möklinta: Gidlunds förlag. Libris 5kwhn1sc3gpk3qgr. ISBN 9789178444779 

Källor

  • Märta Ramsten: Återklang. Svensk folkmusik i förändring", diss., Skrifter från musikvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, nr. 27 (1992), Svensk visarkivs handlingar 4, sid. 97ff.

Noter

  1. ^ Dan Lundberg/Gunnar Ternhag: Folkmusik i Sverige, andra upplagan (2005), sid. 197.
  2. ^ Christina Mattsson: Sveriges Radio, Musikradion och folkmusiken, i "Folkmusikvågen", Rikskonserter 1985, sid. 122.
  3. ^ ”Marie Selander - sjungande professor - Ett samtal mellan sångerskan Marie Selander och Karl-Erik Tallmo”. The Art Bin. 1996. https://art-bin.com/art/amaries.html. Läst 11 februari 2025. 
  4. ^ Alexandra Sundqvist (31 maj 2012). ”Marie Selander: Inte riktigt lika viktigt?”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/marie-selander-inte-riktigt-lika-viktigt/. 
  5. ^ ”Marie Selander och Emma Gustafsson får Eskilstuna kommuns jämställdhetspris”. Eskilstuna kommun. 1 december 2022. https://www.eskilstuna.se/nyheter/nyheter/2022-12-01-marie-selander-och-emma-gustafsson-far-eskilstuna-kommuns-jamstalldhetspris. Läst 7 mars 2023. 

Externa länkar

Auktoritetsdata