Maria-Gamla stans stadsdelsområde

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Maria-Gamla stans stadsdelsområde, som har skapat stort intresse och debatt inom olika områden. Maria-Gamla stans stadsdelsområde är ett ämne som har fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet på grund av dess relevans i det aktuella sammanhanget. Med tiden har Maria-Gamla stans stadsdelsområde varit föremål för studier, analys och divergerande åsikter, vilket har berikat diskussionen kring detta ämne. I dessa rader strävar vi efter att erbjuda en panoramisk och detaljerad bild av Maria-Gamla stans stadsdelsområde, med syftet att ge en bredare och djupare förståelse av dess betydelse, implikationer och möjliga lösningar.

Maria-Gamla stans stadsdelsområde
Tidigare stadsdelsområde Redigera Wikidata
Stadsdelsområde Redigera Wikidata
Tillkomst1 januari 1997 Redigera Wikidata
LandSverige Redigera Wikidata
Inom det admi­nis­tra­ti­va områdetStockholms län
 • Stockholms kommun Redigera Wikidata
Koor­di­na­ter59°19′30″N 18°4′15″E Redigera Wikidata
Ersatt avSödermalms stadsdelsområde Redigera Wikidata
ErsätterHornstulls stadsdelsområde Redigera Wikidata
Upphörde31 december 2006 Redigera Wikidata
Har del(ar)Gamla stan, Riddarholmen, Långholmen, Reimersholme, Hornstull Redigera Wikidata
Karta

Maria-Gamla stan.

Maria-Gamla stan var 1997-2006 ett stadsdelsområde i Stockholms innerstad med cirka 62 000 invånare. Stadsdelsområdet omfattade stadsdelarna Gamla stan, Riddarholmen, Långholmen, Reimersholme samt västra Södermalm (väster om Götgatan) ned mot Hornstull. Dessutom ingick ögruppen Årsta holmar, vilka ligger i stadsdelen Årsta, som dock i övrigt inte tillhörde Maria-Gamla stan. Stadsdelsnämnden startade sin verksamhet den 1 januari 1997 som en av 24 stadsdelsområden.[1]

1 januari 1999 kom det tidigare stadsdelsområdet Hornstull att ingå i Maria-Gamla stan.[2] Den 1 januari 2007 slogs Maria-Gamla stan samman med Katarina-Sofia stadsdelsområde och bildade Södermalms stadsdelsområde.

Församlingar i Svenska kyrkan: Domkyrkoförsamlingen (del av), Maria Magdalena och Högalid

Referenser

Noter