Margit Carlqvist
I artikeln som presenteras nedan kommer ämnet Margit Carlqvist att diskuteras i detalj och uttömmande. Margit Carlqvist är ett ämne som har skapat stort intresse inom olika områden och dess relevans har ökat de senaste åren. Genom hela denna artikel kommer olika aspekter relaterade till Margit Carlqvist att analyseras, från dess ursprung och utveckling till dess implikationer i det nuvarande samhället. En rundtur kommer att göras av de olika perspektiv och tillvägagångssätt som har föreslagits kring Margit Carlqvist, för att erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision om detta ämne. Dessutom kommer de utmaningar som Margit Carlqvist för närvarande utgör att undersökas, och möjliga strategier och lösningar kommer att erbjudas för att hantera dem effektivt.
| Margit Carlqvist | |
 Margit Carlqvist och Ernst-Hugo Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i Altona på Göteborgs stadsteater 1961 | |
| Född | 11 februari 1932 S:t Matteus församling i Stockholm |
|---|---|
| Andra namn | Margit Larsson |
| Utbildad vid | Dramatens elevskola |
| IMDb SFDb | |
Margit Carlqvist, född 11 februari 1932[1] i S:t Matteus församling i Stockholm, är en svensk skådespelare,[2] mest berömd för ett antal roller som vamp. Hon har även varit verksam under namnet Margit Larsson.[3]
Biografi
Carlqvist kom från ett arbetarhem, upptäcktes i en amatörteatergrupp och började studerade ett år vid Gösta Terserus teaterskola. Hon kom in vid Dramatens elevskola redan som 17-åring. Hon filmdebuterade 1950 i Ingmar Bergmans Till glädje[4] som Nelly Bro, den unga hustrun till en äldre skådespelare (spelad av John Ekman). Hennes storhetstid var på 1950-talet då hon ofta hade roller som vackra kvinnor som förför män, ett fack hon snart tröttnade på. Efter en kort period då hon bodde i Mexiko sade hon upp sig från Dramaten och filmade mer sällan, men hon gjorde även en del filmroller under såväl 1960- som 1970-talen. Hennes senaste film var Birgitta Svenssons debutfilm Mackan 1977.[3] Hon kom att medverka i sammanlagt 33 filmer, varav fyra för regissör Arne Mattsson och de övriga för 23 olika regissörer[5]. Till Uno "Myggan" Ericson har hon uppgett att hennes favoritroll var i "Het är min längtan" (regi Bengt Logart 1956).
Filmografi
- 1950 – Till glädje
- 1951 – Starkare än lagen
- 1952 – Hård klang
- 1952 – Hon kom som en vind
- 1952 – Möte med livet
- 1953 – Vägen till Klockrike
- 1953 – Marianne
- 1953 – Glasberget
- 1954 – I rök och dans
- 1954 – Taxi 13
- 1955 – Ute blåser sommarvind
- 1955 – Hemsöborna
- 1955 – Het är min längtan
- 1955 – Sommarnattens leende
- 1956 – Sceningång
- 1957 – Gårdarna runt sjön
- 1957 – En drömmares vandring
- 1957 – Arken
- 1957 – Ingen morgondag
- 1958 – Kvinnlig spion 503
- 1958 – Linje sex
- 1961 – Änglar, finns dom?
- 1962 – Vita frun
- 1963 – Kurragömma
- 1963 – Prins Hatt under jorden
- 1964 – Älskande par
- 1965 – Resa
- 1965 – Ett sommaräventyr
- 1966 – Skrift i sne
- 1969 – Klabautermannen
- 1970 – Kyrkoherden
- 1970 – Grisjakten
- 1971 – Exponerad
- 1974 – Det sista äventyret
- 1976 – Återkomsten
- 1977 – Mackan
Teater
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1950 | Julia i farten Sigge Fischer |
Sigge Fischer | Tantolundens friluftsteater[6] | |
| Gnomer | Don Perlimplins kärlek till Belisa Federico Garcia Lorca |
Göran Gentele | Dramaten | |
| Medverkande | Erik XIV August Strindberg |
Alf Sjöberg | Dramaten | |
| 1951 | Bettan | Det lyser i kåken Björn-Erik Höijer |
Ingmar Bergman | Dramaten[7] |
| 1958 | Catherine, Beatrices systerdotter | Utsikt från en bro Arthur Miller |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1962 | Cocolina | Resan (Le voyage) Georges Schehadé |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1963 | Vivi Smith | Teenagerlove Ernst Bruun Olsen och Finn Savery |
Ernst Bruun Olsen | Oscarsteatern[8] |
| 1965 | Kattrin | Mutter Courage Bertolt Brecht |
Alf Sjöberg | Dramaten |
| 1967 | Peer Gynt Henrik Ibsen |
Jerk Liljefors | Riksteatern[9] | |
| 1968 | Grevinnan Geschwittz | Lulu | Frank Sundström | Stockholms stadsteater |
Källor
Fotnoter
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1977, sid 173. P A Norstedt & Söner, tryck: William Clowes & Sons, London 1976. Läst 6 augusti 2018.
- ^ Bra Böckers Film och TV-lexikon, del 1, sid 73, Bra Böcker, Höganäs / Svenska Filminstitutet, Stockholm 1985
- ^ ”Margit Carlqvist”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63302&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dMargit+Larsson%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 19 februari 2013.
- ^ Bonniers Stora Film & Video-guide, tredje upplagan, sid 555, Bonniers, tryck: Fälth & Hässler, Smedjebacken 2002 ISBN 91-0-057848-7
- ^ Uno Myggan Ericson (redaktör): Myggans nöjeslexikon, band 3, sid 72, Bra Böcker, Höganäs 1989 ISBN 91-7752-255-9
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 14 juni 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-06-14/157/27. Läst 15 februari 2016.
- ^ ”Det lyser i kåken”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/det-lyser-i-k%C3%A5ken. Läst 17 oktober 2015.
- ^ Folke Hähnel (22 september 1963). ”Pop-Kulle besegrade publiken: Sofistikerat och fräckt i Lars Forssells tolkning”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-09-22/258/24. Läst 31 augusti 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 42. 5 november 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-05/300/46. Läst 30 maj 2018.
Externa länkar
- Margit Carlqvist på Internet Movie Database (engelska)
- Margit Carlqvist på Svensk Filmdatabas
- Margit Carlqvist i Dramatens rollbok