I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande historien om Mannen utan minne, ett ämne som har fångat otaliga människors uppmärksamhet genom åren. Mannen utan minne har varit föremål för debatt, studier och spekulationer, och dess påverkan på samhället har varit djupgående och bestående. Från de tidigaste historiska dokumenten fram till idag har Mannen utan minne spelat en avgörande roll i att forma kultur, politik och hur vi förstår världen omkring oss. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i Mannen utan minnes rika och mångsidiga historia, och utforska dess ursprung, evolution och dess relevans i den moderna världen.
Mannen utan minne (Mies vailla menneisyyttä) | |
Genre | Dramakomedi |
---|---|
Regissör | Aki Kaurismäki |
Producent | Aki Kaurismäki |
Manus | Aki Kaurismäki |
Skådespelare | Markku Peltola Kati Outinen Juhani Niemelä |
Fotograf | Timo Salminen |
Klippning | Timo Linnasalo |
Produktionsbolag | Bavaria Film Pandora Filmproduktion GmbH Pyramide Productions Sputnik Oy Rundradion Ab |
Premiär |
|
Speltid | 97 minuter |
Land | ![]() |
Språk | Finska |
IMDb SFDb Elonet Yle Arenan |
Mannen utan minne (originaltitel: Mies vailla menneisyyttä) är en finsk dramakomedifilm från 2002, skriven, regisserad och producerad av Aki Kaurismäki.
En man som precis kommit med tåget blir nerslagen av rånare. Han tas till sjukhuset där han dödförklaras. Han vaknar emellertid upp mirakulöst och konstaterar att han inte minns vem han är. Ingen känner heller igen honom, och han får börja ett nytt liv från botten – med kläder från Frälsningsarmén och ett hem bland andra hemlösa. Men livet är inte så mörkt som det verkar, och han får snart massor av vänner, men när polisen slutligen får klart för sig vem han egentligen är, vet han inte om han vill veta detta.
Markku Peltola | – M |
Kati Outinen | – Irma |
Juhani Niemelä | – Nieminen |
Kaija Pakarinen | – Kaisa Nieminen |
Sakari Kuosmanen | – Anttila |
Annikki Tähti | – Föreståndarinna för loppmarknaden |
Anneli Sauli | – Cafévärdinna |
Filmen har tilldelats ett flertal priser, bland annat Juryns stora pris (Grand Prix) vid filmfestivalen i Cannes 2002.
Filmen blev också nominerad för en Oscar för bästa utländska film 2003. Regissören ställde dock inte upp på Amerikanska filmakademiens gala, Oscarsgalan, med motiveringen att han "inte önskar uppträda i ett land som befinner sig i krig", syftande på USA:s Irakpolitik och den stundande invasionen av Irak.
|