Mannekäng
I Mannekängs artikel kommer vi att utforska och fördjupa oss i alla aspekter relaterade till detta ämne som är så relevant idag. Från dess historia och utveckling, till dess inverkan på samhället och dess relevans i den nuvarande miljön. Vi kommer att analysera olika perspektiv och åsikter kring Mannekäng, samt dess inflytande på kultur, ekonomi och politik. På samma sätt kommer vi att ta itu med de utmaningar som Mannekäng för närvarande står inför och möjliga lösningar på dem. Genom den här artikeln kommer vi att försöka erbjuda en heltäckande bild av Mannekäng, med syftet att ge våra läsare en djup och berikande förståelse för detta spännande ämne.
Mannekäng (nederländska manneken ’provdocka’, ’modedocka’) var ursprungligen en benämning på de små modedockor i trä som skickades mellan de europeiska hoven iklädda senaste mode, så att skräddarna och sömmerskorna skalenligt fick studera nya skärningar. Dessa förekom för första gången år 1397, och blev omoderna under 1800-talet.
Mannekäng kan även syfta på den docka, byst, som man provar kläder på. Den förekom första gången i mänsklig storlek cirka 1750. 1830 kom den första skyltbysten, med huvud. År 1849 började tysken Fred Stockman att göra industri av skyltdockor i full skala, från början en idealiserad typ, på 1940-talet med ett mera personligt utseende.
Mannekäng kan även syfta på personer, i huvudsak kvinnor, som visar kläder. Numera är dock begreppet fotomodell vanligare. Den förste som använde levande mannekänger (modeller) var Charles Frederick Worth på 1850-talet.[1]
Referenser
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör mannekäng.
