I dagens värld har Människor i solen fått stor relevans inom olika områden. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller socialt plan har Människor i solen blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Åsikterna i denna fråga är varierande och ofta polariserade, vilket visar frågans betydelse och komplexitet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Människor i solen, analysera dess inverkan, implikationer och möjliga lösningar för att hantera det effektivt. Oavsett vilket perspektiv vi har på Människor i solen är det avgörande att förstå dess omfattning och möjliga sätt att hantera det.
Människor i solen (Mennesker i solen) | |
Regissör | Per-Olav Sørensen |
---|---|
Producent | Cornelia Boysen Synnøve Hørsdal |
Manus | Jonas Gardell |
Baserad på | Människor i solen av Jonas Gardell |
Medverkande | Ghita Nørby Ingar Helge Gimle Kjersti Holmen Ane Dahl Torp Jon Øigarden |
Originalmusik | Kristian Eidnes Andersen |
Fotograf | John Christian Rosenlund |
Produktionsbolag | Maipo |
Premiär | 4 mars 2011 |
Speltid | 78 minuter |
Land | Norge |
Språk | Norska |
IMDb SFDb |
Människor i solen (norska: Mennesker i solen) är en norsk komedifilm från 2011 i regi av Per-Olav Sørensen, med Ghita Nørby, Ingar Helge Gimle, Kjersti Holmen, Ane Dahl Torp och Jon Øigarden i rollerna. Den handlar om två norska par på semester i Sverige över midsommar, som på grund av sin självupptagenhet inte märker att jorden håller på att gå under. Filmen bygger på Jonas Gardells pjäs med samma namn.[1]
Dagbladets Inger Merete Hobbelstad kallade filmen "en god idé i medelmåttigt utförande". Recensenten menade att personskildringarna var illa skrivna, platta och psykologiskt enkelspåriga. Hon berömde dock delar av skådespelarinsatserna och bildregin: "Det mesta av det fyndiga i komedin är visuellt, och regissören Per-Olav Sørensen klarar, hjälpt av fotografen John Christian Rosenlund, att skapa en lätt stiliserad, parodisk sommarvärld där havet är psykedeliskt blått och de självtillfredsställda ansiktena glänser av svett. Flera läckra bilder ovanifrån har en popkonstaktig, nästan poetisk komposition."[2] Kristin Aalen på Stavanger Aftenblad gillade Ghita Nørbys insats, men ansåg att filmen var för övertydligt skriven: "här slås det för hårt med moralisk slägga".[3]
Filmen sålde 11 613 biobiljetter i Norge.[4]