I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Lars Ågren, utforska dess många aspekter och kasta ljus över frågor som har väckt intresse och nyfikenhet hos många. Från dess inverkan på samhället till dess implikationer inom det vetenskapliga området, inklusive dess inflytande på populärkulturen, kommer denna uttömmande analys att försöka reda ut mysterierna kring Lars Ågren och erbjuda en panoramavy som gör det möjligt för våra läsare att bättre förstå dess betydelse och relevans. världen i ständig förändring och evolution. Följ med oss på denna upptäckts- och reflektionsresa om Lars Ågren, vars inverkan märks inom alla områden av det moderna livet.
Lars Arvid Ågren | |
![]() Lars med hustrun Ingegerd | |
Personfakta | |
---|---|
Nationalitet | Svensk |
Född | 4 mars 1921 |
Födelseplats | Borgs församling, Norrköping |
Död | 12 oktober 2006 (85 år) |
Dödsplats | Älvsborgs församling |
Alma mater | Kungliga Tekniska Högskolan |
Arbeten | |
![]() Arkitekturportalen | |
KulturNav |
Lars Arvid Ågren, född 4 mars 1921 i Borgs församling, Norrköping, död 12 oktober 2006 i Älvsborgs församling, Göteborg, var en svensk arkitekt. Han var gift med arkitekten Ingegerd Ågren.
Ågren tog examen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, 1948. Han var anställd vid Vattenbyggnadsbyrån (VBB), 1948–1950 och hos Smith, Hinchman & Gryus i Detroit, USA, 1950–1951.
Han anställdes hos arkitekterna Anders William-Olsson och Tage William-Olsson 1952. Där ritade han det mycket uppmärksammade så kallade Experimenthuset med flyttbara väggar på Modulatorsgatan i Järnbrott efter William-Olssons idé. Lars Ågren bodde själv under 10 år i huset på Modulatorsgatan. Han var sedan vid Göteborgs stads bostadsaktiebolag 1953–1958 och vid konsultbyrån Gako AB 1958–1971.
GAKO kontorshus byggdes 1967–1968 och är ett exempel på medveten gestaltad färgbehandling. Det ritades av Lars Ågren och Ragnar Hjertén. GAKO:s våningsplan i huset återspeglade i sin utformning företagets idé om jämlikhet och ett lekfullt sinne i arkitekturen. I Ruddalen i Västra Frölunda skapade Ågren även områdets främsta landmärke, "Lösgommarna", tio punkthus i konkav form och med rödtonad färg samt ritade även det lokala köpcentrumet Althallen 1962.
Ågren var professor i arkitektur vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg från 1971.
Han bedrev ett samtalsforum för arkitektur och stadsplanering kallat Arkitekturgalleriet 1988–1989. Lars Ågren lämnade alla sin kulturpolitiska uppdrag för socialdemokraterna i Göteborg 1989. Anledningen var ett beslut där en plan att uppföra en ny musikteater, det som blev Göteborgsoperan, förkastades i ett sent skede trots att ett vinnande arkitekturbidrag utsetts. Planen hade tidigare varit att uppföra operan på tomten för Gamla Ullevi efter ritningar av Carl Nyrén som vunnit arkitekturtävlingen. Nu blev det istället Lilla Bommen med Lund & Valentin som arkitekter. Lars Ågren var också kritisk till tomtbytet.
År 1990 anordnade Ågren en omdebatterad utställning på Arkitektgalleriet där han visade upp förslag på förbättringar av Göteborgs konstmuseums utställningsytor och entré. Hans vision innehöll bland annat en tillbyggnad i sex våningar som reste sig kring ett halvcirkelformat atrium, som till sin form påminde om Solomon R. Guggenheim Museum i New York. Projektet skulle kräva en flytt av Poseidon och mottog mycket kritik, bland andra av Mårten Castenfors, som liknade det med "entrén till en gravkammare".
Åren 1989–2006 ägde och drev han tillsammans med Anna-Lena Zetterberg (1935–2021) Näs kulturcentrum mellan Mullsjö och Ulricehamn. Paret är begravda på Västra kyrkogården i Göteborg.