La Vestale (Mercadante)

Idag är La Vestale (Mercadante) ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Dess inverkan täcker olika områden, från det dagliga livet till teknisk och vetenskaplig utveckling. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de olika aspekterna som gör La Vestale (Mercadante) till ett så relevant ämne idag, och utforska dess ursprung, dess utveckling över tid och dess inflytande på samhället. Från dess betydelse i historien till dess relevans i populärkulturen är La Vestale (Mercadante) ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och som förtjänar att analyseras i detalj för att förstå dess verkliga omfattning i dagens värld.

Saverio Mercadante

La Vestale (Vestalen) är en opera (tragedia lirica) i tre akter med musik av Saverio Mercadante och libretto av Salvatore Cammarano inspirerad av Étienne de Jouys libretto till Gaspare Spontinis mer kända opera Vestalen (1807).

Historia

Handlingen är densamma som i Spontinis opera men annorlunda disponerad; i stället för ett lyckligt slut (som krävdes av den franska konventionen) slutar Cammaranos version med att prästerskapets dömer vestaljungfrun (här Emilia) att begravas levande och hennes älskare begår självmord utanför graven.

Likheterna med Verdis Aida är slående på flera sätt och då inte bara det tragiska slutet; i akt I förekommer det en fullödig triumfscen liksom i Aida, och ett nästan ordagrant användande av frasen "Decio ritorna, dei Galli vincitor!" (Aida sjunger "Ritorno vincitor!"). Verdi var dessutom närvarande när La Vestale framfördes i Genua 1841 samt levde och verkade i Milano då operan hade premiär den 10 mars 1840 på Teatro alla Scala.

Personer

  • Emilia, en vestaljungfru (sopran)
  • Giunia, en annan vestal och Emilias väninna (mezzosopran)
  • Decio, en krigare och Emilias älskade (tenor)
  • Publio, Decios vän (baryton)
  • Licinio Murena, en konsul och Decios fader (tenor)
  • Lucio Silano, en konsul (bas)
  • Metello Pio, översteprästen (bas)
  • La gran vestale (högsta vestalprästinnan) (mezzosopran)

Källor