I artikeln nedan kommer ämnet LL att behandlas ur ett brett och detaljerat perspektiv. LL är ett ämne av stor relevans i dagens samhälle, vilket har väckt många debatter och kontroverser inom olika områden. Under de senaste decennierna har LL fått en särskild betydelse och har varit föremål för studier och forskning av experter på området. I den här artikeln kommer olika aspekter relaterade till LL att utforskas, såsom dess ursprung, evolution, påverkan på samhället och möjliga lösningar eller alternativ för att hantera det. Dessutom kommer olika tillvägagångssätt och synpunkter på LL att analyseras, för att erbjuda en komplett och berikande vision av detta ämne som är så relevant idag.
LL eller Ll (gemenform: ll) är en digraf sammansatt av två l; den används i spanskan, albanskan, katalanskan och galiciskan. Den räknades som en bokstav i spanskan och katalanskan fram till 2010.
På katalanska skrivs kombinationen alltid Ll eller ll. Den behandlas sedan 2010 som en digraf och inte som en separat bokstav (i enlighet med beslutet om spanskan samma år). Uttalet motsvarar . I katalanskan ska ll skiljas från l·l, som istället motsvarar ett långt L-uttal (utom i valencianska).
Ll har varit en officiell bokstav sedan 1803 och uttalas i riksspanska som , i Centralamerika som och som i Sydamerika och Aragonien.
Bokstaven stavas oftast som Ll i början av ord, fastän det åtminstone tidigare var mest korrekt som LL, exempelvis som LLamo (istället för Llamo). Fast båda varianterna har dock räknats som officiella stavelser. Den spanska akademin beslutade 2010 att ll (liksom ch) då inte längre skulle betraktas som egna bokstäver utan som digrafer med olika bokstäver.