Lär mig, du skog, att vissna glad

Inom ramen för Lär mig, du skog, att vissna glad är det nödvändigt att reflektera över betydelsen av denna aspekt idag. Oavsett om det är på en personlig, social eller professionell nivå, spelar Lär mig, du skog, att vissna glad en avgörande roll i vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess relevans i dagens samhälle är det viktigt att förstå hur Lär mig, du skog, att vissna glad har utvecklats över tiden och dess inverkan på den moderna världen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Lär mig, du skog, att vissna glad, analysera dess inflytande i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess betydelse idag.

Lär mig, du skog, att vissna glad ("Lær mig, o Skov, at visne glad") är en höst- och hemlandssång av Adam Oehlenschläger skriven 1813, översatt till svenska av Emilia Ahnfelt-Laurin 1879[ifrågasatt uppgift]. Den andra versen är bearbetad av Britt G. Hallqvist 1983. Texten illustrerar det eviga livets hopp med hjälp av liknelser från naturen såsom skogen, fåglarna och fjärilen.

Melodin i ess-dur, 4/4, är Nathan Söderbloms välkända melodi till I denna ljuva sommartid och därmed samma som för psalmerna Hur härligt vittna land och sjö och Likt vårdagssol i morgonglöd.

Sången är vanlig som begravningspsalm. Den finns omnämnd i Bodil Malmstens diktsamling Paddan och branden, i en lång dikt om en nybliven änkling som försöker komma över sorgen efter sin hustrus död. Den är även ironiskt omnämnd i prosadikten Ålderdomshemmet av Johannes Edfelt.

Publicerad i

Externa länkar

v • r
Artiklar om psalmer
Psalmtexter på Wikisource