I den här artikeln ska vi utforska Kustbarkbock, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. För att bättre förstå vad Kustbarkbock är kommer vi att titta på dess inverkan i olika sammanhang och hur den har utvecklats över tid. Dessutom kommer vi att undersöka olika perspektiv och åsikter om Kustbarkbock, i syfte att erbjuda en heltäckande bild av detta ämne. Genom hela den här artikeln hoppas vi kunna ge relevant information och reflektioner som hjälper läsarna att utöka sin förståelse av Kustbarkbock.
Kustbarkbock Status i Sverige: Starkt hotad[1] Status i Finland: Starkt hotad[2] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
Underordning | Allätarbaggar Polyphaga |
Familj | Långhorningar Cerambycidae |
Släkte | Arhopalus |
Art | Kustbarkbock A. ferus |
Vetenskapligt namn | |
§ Arhopalus ferus | |
Auktor | Mulsant, 1839 |
Hitta fler artiklar om djur med |
Kustbarkbock (Arhopalus ferus) är en skalbagge i familjen långhorningar. Enligt Catalogue of Life har den underarterna Arhopalus ferus ferus Goggi, 2006 och Arhopalus ferus dichrous Mandl, 1972.[3]
Kustbarkbocken är en avlång skalbagge med brun färg och långa antenner (över halva kroppens längd). De långa täckvingarna har två till tre svaga längsgående åsar. Skalbaggen är 13 till 25 millimeter lång.[1]
Arten lever framför allt i sanddynsområden och på hällmarker, där de främst är nattaktiva. Larverna lever i tre till fyra år i nyligen döda (brända) barrträd, främst tall. De förpuppas i juni, och kommer ut ungefär en månad senare.[1]
Kustbarkbocken förekommer från Sydeuropa till Danmark, Sverige, Finland och Baltikum i norr, och via Mellaneuropa till Ryssland i öster.[1] Den har även påträffats i Turkiet, Mellanöstern och Nordafrika.[4] I Sverige är den känd från observationer i Skåne, Småland, Öland, Gotland (inklusive Gotska Sandön), Västergötland och Uppland, varav den är lokalt utdöd i de två sistnämnda landskapen.[1]
Bristen på nyligen döda tallar utgör ett hot mot arten, som är rödlistad som starkt hotad ("EN") både i Sverige och Finland.[1][2]
|