Kunglig hovfotograf
I artikeln som presenteras nedan kommer ämnet Kunglig hovfotograf att diskuteras i detalj och uttömmande. Kunglig hovfotograf är ett ämne som har skapat stort intresse inom olika områden och dess relevans har ökat de senaste åren. Genom hela denna artikel kommer olika aspekter relaterade till Kunglig hovfotograf att analyseras, från dess ursprung och utveckling till dess implikationer i det nuvarande samhället. En rundtur kommer att göras av de olika perspektiv och tillvägagångssätt som har föreslagits kring Kunglig hovfotograf, för att erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision om detta ämne. Dessutom kommer de utmaningar som Kunglig hovfotograf för närvarande utgör att undersökas, och möjliga strategier och lösningar kommer att erbjudas för att hantera dem effektivt.
Kunglig hovfotograf är en titel för den person eller det företag som vid ett eller flera tillfällen blir inbjuden att fotografera det kungliga hovet och kungafamiljen.
Sveriges första Kungl. hoffotograf var norrmannen Mathias Hansen (1823-1905). Omkring 1860 hade han sin ateljé vid Regeringsgatan 28. En annan tidig hovfotograf i Stockholm var den tyskfödde Johannes Jaeger, som i slutet av 1800-talet dokumenterade Stockholms slotts interiörer. Efter att Jaeger flyttat tillbaka till Tyskland 1890 fortsatte Ateljé Jaeger (som sedermera ägdes av bland annat Valentin Wolfenstein) som hovfotograf i ytterligare 60 år. Aron Jonason var hovfotograf åt Oscar II; han följde kungen på kungayachten Drott. Hovfotografen Lennart Nilsson dokumenterade det svenska kungahuset sedan 1940-talet.
Svenska hovfotografer
Titeln Kunglig hovfotograf var ganska vanlig kring sekelskiftet 1900. Svenska Fotografers Förteckningar från 1899 och 1911 omfattar inte mindre än 65 verksamma hovfotografer i Sverige.
- Ett urval i alfabetisk ordning
- Ferdinand Flodin (1863–1935)
- Ernest Florman (1862–1952)
- Curt Götlin (1900–1993)
- Bernhard Hakelier (1848-1910)
- Oscar Halldin (1873–1948)
- Herman Hamnqvist (1865–1946)
- John Hertzberg (1871–1935)
- Erik Holmén (1951)
- Selma Jacobsson (1899)
- Aron Jonason (1838–1914)
- Johannes Jaeger (1832–1908)
- Åke Lange (1909–1975)
- Lars Larsson (1858–1932)
- Erik Liljeroth (1958-1985)
- Petrus Pramm (1888–1940)
- Peter P Lundh (1865–1943)
- Lennart Nilsson (1922–2017)
- David Sorbon (1884–1946)
Se även
Referenser
Noter
- ^ ”I kungligt sällskap | Lennart Nilsson Photography”. www.lennartnilsson.com. Arkiverad från originalet den 12 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170312045421/http://www.lennartnilsson.com/berattelser/i-kungligt-sallskap/. Läst 10 mars 2017.
- ^ Elgklou, Lars (1995). Familjen Bernadotte: en kunglig släktkrönika. Fischer. sid. 147. ISBN 978-91-7054-755-3. Läst 1 december 2024
- ^ Svenska fotografer 1899 och 1911
- ^ Centennium, sida 1958:8
- ^ Lennart Nilsson, hans livs bilder, sida 162
Tryckta källor
- Rolf Söderberg, Pär Rittsel (1983). Den svenska fotografins historia. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50314-5
- Petter Karlsson, Hasse Persson (2002). Lennart Nilsson, hans livs bilder. Stockholm: Bonniers Förlag. ISBN 91-0-057847-9
- Gösta Flemming (2008). Centennium, fotografi i Sverige 1895-1974. Stockholm: Svenska Fotografers Förbund. ISBN 978-91-85448-12-8