I dagens värld har Kulturliberalism blivit ett ämne av ökande intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Oavsett om vi pratar om vikten av mental hälsa, den tekniska revolutionen, kvinnors egenmakt eller vilket annat ämne som helst, är Kulturliberalism ett grundläggande element som har fått relevans inom livets alla sfärer. Från dess inverkan på politik och ekonomi, till dess inflytande på populärkulturen, är Kulturliberalism en aspekt som vi inte kan bortse från. I den här artikeln kommer vi att utforska hur Kulturliberalism har förändrat vårt sätt att tänka och agera, och hur dess närvaro fortsätter att forma vår värld på sätt som tidigare var otänkbara.
Kulturliberalism är en politisk ideologi som betonar individens frihet från kulturella normer som grundläggande värde. Kulturliberaler anser att samhället inte ska påtvinga individen en specifik uppförandekod och de ser sig själva som försvarare av den moraliska rätten till nonkonformism och att individen ska få uttrycka sin egen identitet så länge det inte skadar någon annan.
Kulturliberaler är starkt emot censur och all form av förhandsgranskning av skriftligt material. De anser att det är upp till var och en att forma sin familj som de önskar och att vem som gifter sig med vem är upp till de inblandade att bestämma. De argumenterar för att så länge de personliga valen inte skadar andra är inget val av livsstil bättre än någon annan. Inom alt-right-rörelsen har ideologer gjort sammankoppling mellan kulturliberalism och kulturmarxism.
Kulturliberalism och socialliberalism är inte samma ideologi.
Det pågår en ideologisk konflikt mellan kulturliberaler och kulturkonservativa, även kallad kulturkriget. Vad som i den amerikanska debatten från William S. Lind och Paul Weyrich kallar kulturmarxism är enligt statsvetaren och historiken Mike O'Meara ett uttryck för kulturliberalism.
Liberal kulturalism har hamnat i förgrunden i debatten om mångkultur och minoriteters rättigheter. Liberala kulturalister är av uppfattningen liberala demokratiska stater inte bara ska upprätthålla de civila och politiska medborgerliga rättigheterna, utan också tillåta gruppspecifika rättigheter eller policyer som tillmötesgår distinkta identiteter och behovet hos etniska grupper. De stöder policyer som gör det möjligt för medlemmar av etniska grupper att uttrycka och främja sin kultur och identitet, men motsätter sig en politik som påtvingar människor att göra detta.