Konstpedagogik
I dagens värld är Konstpedagogik ett ämne som har blivit allt mer relevant och intressant. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Konstpedagogik blivit en mötesplats för samhället och dess olika manifestationer. Genom historien har Konstpedagogik varit föremål för debatt, studier och kontroverser och genererat ett brett spektrum av åsikter och synpunkter. Vare sig ur ett kulturellt, socialt, politiskt eller ekonomiskt perspektiv har Konstpedagogik satt en betydande prägel på mänskligheten och väckt både passioner och kritik. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Konstpedagogik, dess inverkan idag och dess relevans i vardagen.
Konstpedagogik innefattar pedagogiska läroprocesser som sker på platser där konst finns, vanligen konstmuseum, konsthallar och andra institutioner för konst. En person som arbetar med konstpedagogik kallas vanligtvis för konstpedagog, museipedagog, museilektor, visare, guide, konstförmedlare eller pedagogisk intendent.
Historik
I och med konstmuseernas födelse under slutet av 1700-talet uppkom ett behov av konstpedagogik. Dittills hade enbart samhällets högre skikt haft tillgång till konst i en större utsträckning, vilket ledde till att den breda allmänheten som nu fick åtkomst till de nyinrättade konstmuseerna hade svårigheter att förstå den konst som de tog del av. Även idag är kunskap om konst en klassfråga, vilket fortsätter att aktualisera ett behov av konstpedagogik. Detta bör förstås ur de offentligt ägda konstinstitutionernas perspektiv som genom regleringsbreven har ett ansvar att inte bara visa och samla konst, utan även förmedla densamma.
Samtida konstpedagogik
Konstpedagogik kan även vara ett verktyg för att problematisera och tänka kritiskt kring konst. Konstnären Catti Brandelius genomförde år 1999 ett performance på Moderna Museet i Stockholm där hon agerade konstguide och genomförde en visning i delar av museets samlingar. Brandelius visar under sitt performance välkända konstverk av erkända konstnärer som Salvador Dalí, Amadeo Modigliani och Gösta Adrian-Nilsson men istället för att göra det som kanske förväntas av en vanlig guide så är hon inte genomgående positiv till konstnärerna, utan leker med förutfattade meningar om hur en guide ska agera och hur det är lämpligt att visa konst. Dessutom tar hennes performance upp frågor rörande kanoniserade verk och synen på det konstnärliga geniet.
Konstpedagogikens former
I Konsten som Läranderesurs: Syn på Lärande, sociala strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer redogör forskarna Venke Aure, Helene Illeris och Hans Örtegren för tre olika typer av konstpedagogiska strategier.
- Den konstorienterade
Fokuserar på förmedlande av kunskap om konst till en besökare/deltagare ur ett sändarperspektiv.
- Den upplevelseorienterade
Vill främja besökarens/deltagarens egen upplevelse av konsten och skapa en (estetisk) upplevelse för den.
- Den relationsorienterade
Syftar till att uppmuntra deltagande och skapa kommunikation och kunskapsproduktion utifrån konsten.
Referenser
- ^ ”Behövs Konstpedagogiken? En utvärdering av konstpedagogiskt seminarium”. 2004. sid. 9. Arkiverad från originalet den 12 november 2014. https://web.archive.org/web/20141112214326/http://www.kulturradet.se/Documents/publikationer/2004/behovs_konstped.pdf. Läst 12 november 2014.
- ^ Kristoffer Arvidsson och Jeff Werner, red (2011). Sciascope 4. Konstpedagogik. Göteborgs Konstmuseum. sid. 35-36
- ^ ”Public Service”. 1999. Arkiverad från originalet den 17 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150217145752/http://www.cattibrandelius.se/?page_id=13. Läst 12 november 2014.
- ^ Aure, Illeris, Örtegren (2009). Konsten som läranderesurs: Syn på lärande, pedagogiska strategier och social inklusion på nordiska konstmuseer. Nordiska Akvarellmuseet
| |||||||||||||||||
|