Konfederationsartiklarna
Numera är Konfederationsartiklarna ett brett diskuterat och omdebatterat ämne i samhället. Dess relevans har blivit allt tydligare med åren och dess inverkan har märkts inom en mängd olika områden, från politik till teknik, kultur och ekonomi. Konfederationsartiklarna har fångat experternas och den allmänna befolkningens uppmärksamhet, och har skapat ett växande intresse för att förstå dess implikationer och söka lösningar på de utmaningar som det ger. I den här artikeln kommer vi att undersöka Konfederationsartiklarna på djupet och analysera dess inverkan, konsekvenser och möjliga vägar för att ta itu med detta problem effektivt.
| Konfederationsartiklarna | |
 Sid I av Konfederationsartiklarna.
| |
| Skapat | 15 november 1777 |
| Ratificerat | 1 mars 1781 |
| Plats | National Archives, Washington, D.C. |
| Författare | Kontinentalkongressen |
| Undertecknare | Kontinentalkongressen |
| Syfte | Konstitutionen för USA; ersattes av den nuvarande USA:s konstitution, som antogs den 17 september 1787. |
Konfederationsartiklarna (engelska: Articles of Confederation), formellt Artiklarna för konfederation och ständig union (engelska: Articles of Confederation and Perpetual Union), var en överenskommelse mellan de 13 grundstaterna som lagligen etablerade Amerikas förenta stater som en konfederation av suveräna stater och var dess första konstitution. Den utarbetades av kontinentalkongressen 1776-77, togs i bruk år 1777 och blev formellt ratificerat av alla 13 delstater 1781.
Bakgrund
Artiklarna gav legitimitet åt kontinentalkongressen att styra det amerikanska revolutionskriget, bedriva diplomati med Europeiska stater och ta itu med territoriella frågor och indiannationerna. De enskilda delstaterna förbehöll sig dock själva alla de rättigheter som inte uttryckligen överlåtits åt unionen, och statsförbundet var mycket löst.
Förbundets centralmakt utgjordes av kongressen, som dock inte var en representation för folket utan för de enskilda delstaterna. Varje delstat hade en röst, nio röster krävdes för att ett beslut skulle vara giltigt, enhällighet krävdes för författningsändringar. Beskattningsrätten var uttryckligen frånkänd kongressen, och unionen var för sina finansiella behov hänvisad till de enskilda delstaternas goda vilja.
De strukturella svagheterna blev en angelägenhet delstatsstyrena och 1787 ersattes den med den amerikanska konstitutionen, i kraft från 1789 som möjliggjorde en mycket starkare federalt styre, med en president som enrådig chef för den verkställande maktens myndigheter, domstolar och en kongress med beskattningsbefogenheter.
Se även
Referenser
- ^ Jensen, Merrill (1959) (på engelska). The Articles of confederation: an interpretation of the social-constitutional history of the American Revolution, 1774–1781. University of Wisconsin Press. sid. xi, 184
- ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”24 (Världshistoria / Nya tiden efter 1815)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/6/0060.html. Läst 16 mars 2022.
Externa länkar
Wikisource har originalverk som rör Konfederationsartiklarna. - Textversion av Konfederationsartiklarna
- Konfederationsartiklarna och ständig union
- Konfederationsartiklarna och relaterade resurser, USA:s kongressbibliotek
- Today in History: November 15, USA:s kongressbibliotek
- USA:s konstitution online—Konfederationsartiklarna
- Fri nedladdning av Konfederationsartiklarna
- Konfederationsartiklarna, Kapitel 45 (se sida 253) av Volym 4 ur Conceived in Liberty av Murray Rothbard, i PDF-format.
- Mobilversion av Konfederationsartiklarna
- Why did the articles of confederation fail", från ArArticles.
