I artikeln vi presenterar nedan kommer vi att fördjupa oss i ämnet Kokle, utforska dess olika aspekter och dess relevans idag. Kokle är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos ett brett spektrum av människor, från akademiker och specialister inom området, till individer som är intresserade av att förstå dess inverkan på samhället. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att försöka reda ut dess implikationer och erbjuda en heltäckande vision som gör det möjligt för våra läsare att bättre förstå detta fenomen. Från dess ursprung till dess utveckling över tid har Kokle genererat debatter och kontroverser som gör det till ett ämne av stort intresse för olika forskningsområden. Följ med oss på denna upptäckts- och reflektionsresa om Kokle!
![]() | |
Kokle | |
---|---|
Typ | Stränginstrument |
Familj | Cittror |
Klav | G-klav |
Förekommer i | Folkmusik |
En kokles (lettiskt uttal: kååkles) är ett lettiskt stränginstrument. Liknar (och sägs ha samma ursprung) som litauiska kankles, ryska gusli, estniska kannel och den finsk-karelska kantelen. Kokles är det enskilt viktigaste instrumentet inom den lettiska folkmusiktraditionen.
Kokles nämns inte i skriftliga källor före 1500-talet. Det sägs enligt en av teorierna att de baltiska folkstammarna utvecklade kokles ur liknande instrument i cittrafamiljen som den östslaviska guslin eller den finsk-karelska kantelen. Enligt lettisk folktro så föreställer strängarna solen.
Kokles har en trapetsformad ofta ihålig kropp, med ett tunt lock på resonanslådan. Stämskruvar av trä befinner sig på den breda sidan av kokles, medan en liten metallstav på den smala sidan håller strängarna. Förr i tiden hade man strängar av djursenor, men idag så är det oftast metallstängar som används. Traditionellt hade man 6-9 strängar men dess antal ökade senare till 10.
Vanligtvis spelas kokles sittande (ofta ligger kokles på bordet). Precis som på guslin dämpar vänsterhanden de strängar som inte skall ljuda och högerhanden knäpper på en eller fler strängar för att spela melodin. Kokles stäms oftast i diatonisk skala, med en sträng som har funktionen av bordun d.v.s. en sträng som inte dämpas, och låter därför oavbrutet under spel.
|
|