Knut Abjörnssons ätt
I den här artikeln ska vi noggrant utforska och analysera Knut Abjörnssons ätt. Från dess ursprung till dess utveckling i dagens samhälle har Knut Abjörnssons ätt spelat en avgörande roll i olika aspekter av det dagliga livet. Under åren har Knut Abjörnssons ätt varit föremål för debatt, studier och till och med beundran, och genererat en mängd olika åsikter och perspektiv på dess betydelse och relevans. Genom denna forskning vill vi belysa de olika aspekterna av Knut Abjörnssons ätt, och undersöka dess inverkan på kultur, politik, vetenskap och andra intresseområden. Därför hoppas vi kunna ge en heltäckande och insiktsfull syn på Knut Abjörnssons ätt, för att berika förståelsen och uppskattningen av detta ämne.
| Knut Abjörnssons ätt | |
 Knut Abjörnssons vapen | |
| Känd sedan | 1312 |
|---|---|
| Stamfar | Knut Abjörnsson |
| Sätesgård | Hallatorp i Västergötland |
| Utgrenad i | Vinstorpaätten |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | ? |
Knut Abjörnssons ätt är en senare tids benämning på föregångaren till Vinstorpaätten. Knut Abjörnssons far är känd endast till namnet – han hette tydligen Abjörn.
Knut Abjörnsson nämns tidigast 1312. Då bodde han på Hallatorp i Västergötland. 1320 utsåg Elena Tunadotter (Håkan Tunessons ätt) honom till sin testamentsexekutor. Han levde ännu 1331 men var död före 28 oktober 1339. Han ägde jord i Ås hd i Västergötland, Aska hd i Östergötland och i Rönö hd i Södermanland.
Hans första gifte var med en (senast 1321 avliden) till namnet okänd frälsekvinna och därefter med Margareta, som levde ännu 1339. Han hade två döttrar:
Kristina som 1321 var gift med en i övrigt okänd Gjurd.
Ingeborg som senast 1331 gifte sig med Udd Matsson. Deras barn tog moderns vapen och representerar vad man brukar kalla den egentliga Vinstorpaätten.