Kia Berglund

Idag kommer vi att gå in i den fascinerande världen av Kia Berglund. Detta ämne är av stor relevans idag, eftersom det påverkar olika aspekter av det dagliga livet. Kia Berglund är ett ämne som har skapat stort intresse i samhället, på grund av dess påverkan på ekonomi, politik, teknik och kultur. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Kia Berglund, analysera dess utveckling över tid och dess inflytande inom olika områden. Dessutom kommer vi att undersöka de nuvarande trenderna relaterade till Kia Berglund och dess prognoser i framtiden. Följ med oss ​​på denna spännande resa genom Kia Berglund, där vi kommer att upptäcka dess betydelse och inverkan på den moderna världen.

Kia Berglund
FöddRachel Ann Catrine Berglund
27 juli 1962
Västerås, Sverige Sverige

Rachel Ann Catrine (Kia) Berglund, född 27 juli 1962 i Västerås[1], är en svensk regissör och dramatiker, konstnärlig ledare på Teater Giljotin i Stockholm.

Biografi

Berglund grundade Teater Giljotin 1989 tillsammans med kompositören Rikard Borggård. Hon introducerade 1997 dramatikern Jon Fosse för den svenska publiken med pjäsen Barnet. Teater Giljotin blev därmed den första teatern utanför Norges gränser som satte upp en Fosse-pjäs.[2]

Kia Berglund har förutom för Giljotin även regisserat för Göteborgs Stadsteater, Dramaten, Norrbottensteatern och Uppsala Stadsteater.[3] Bland hennes uppsättningar finns Modet att döda av Lars Norén (2006),[4] Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon av Vigdís Grímsdóttir (2003),[3] Den perfekte mannen av Inger Edelfeldt (2003),[3] Vem är rädd för Virginia Woolf? av Edward Albee (2008)[3] och Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill (2009).[5]

2007 debuterade Kia Berglund som dramatiker med pjäsen Älskade som spelades av Reuben Sallmander och Sara Sommerfeld.[2] 2011 var hon åter aktuell som dramatiker och regissör med den experimentella tvådygnsföreställningen Bli en dåre! på Teater Giljotin.[6]

Teater

Regi

År Produktion Upphovsmän Teater
2003 Den perfekte mannen Inger Edelfeldt Teater Giljotin[7]
2006 Modet att döda
Lars Norén Teater Giljotin[8]
2007 Älskade
Kia Berglund Teater Giljotin[9]
2014 I lodjurets timma
Per Olov Enquist Teater Giljotin[10]
2016 Bildmakarna
Per Olov Enquist Västerbottensteatern/
Riksteatern[11]
2017 Någon kommer att komma
Nokon kjem til å komme		 Jon Fosse Teater Giljotin[12]
2019 Backstage
Emerson Berglund, Inger Edelfeldt och Kia Berglund Kulturhuset Stadsteatern/
Teater Giljotin

Källor

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Berglund, Rachel Ann Catrine (1962-07-27)
  2. ^ Astrid Claeson (18 februari 2007). ”Kia Berglund debuterar som dramatiker”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/kultur/kia-berglund-debuterar-som-dramatiker-415350.aspx. Läst 30 april 2011. 
  3. ^ ”Om Teater Giljotin”. Bli en dåre!. http://bliendare.wordpress.com/teatergiljotin/. Läst 30 april 2011. 
  4. ^ ”Modet att döda”. Teater Giljotin. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818115329/http://www.teatergiljotin.se/pages.asp?r_id=18281. Läst 30 april 2011. 
  5. ^ ”Lång dags färd mot natt”. Teater Giljotin. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818115651/http://www.teatergiljotin.se/pages.asp?r_id=25566. Läst 30 april 2011. 
  6. ^ ”Om Bli en dåre!”. Bli en dåre!. http://bliendare.wordpress.com/ombliendare/. Läst 30 april 2011. 
  7. ^ Ola Johansson (27 mars 2003). ”Befriande lekfull dramaturgi”. SvD. http://www.svd.se/befriande-lekfull-dramaturgi-2rMD. Läst 24 juni 2015. 
  8. ^ Pia Huss (8 mars 2006). ”Ett smärtsamt mirakel”. Dagens Nyheter: s. Kultur 3. https://arkivet.dn.se/tidning/2006-03-08/123382-65/31. Läst 7 december 2024. 
  9. ^ ”Teater Giljotin”. Älskade. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626125845/http://teatergiljotin.se/myportfolio/alskade-2007/. Läst 24 juni 2015. 
  10. ^ ”I lodjurets timma”. Teater Giljotin. http://www.teatergiljotin.se/2014-i-lodjurets-timma/. Läst 2 april 2018. 
  11. ^ ”Bildmakarna”. Riksteatern. https://www.riksteatern.se/forestallningar/bildmakarna/. Läst 29 april 2020. 
  12. ^ Maina Arvas (22 november 2017). ”Svartsjukedrama: En hotfull och våldsam #metoo-thriller”. Dagens Nyheter: s. Kultur 11. https://arkivet.dn.se/tidning/2017-11-22/134627-317/43. Läst 7 december 2024. 

Externa länkar