Katja Timgren

I dagens värld har Katja Timgren blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det är för dess inverkan på samhället, dess relevans i historien, dess inflytande på kulturen eller dess implikation i utvecklingen av vetenskap och teknik, har Katja Timgren fångat uppmärksamhet och debatt hos akademiker, yrkesverksamma, entusiaster och allmänheten i allmänhet. Med en karriär som sträcker sig från tidigare decennier till nutid har Katja Timgren visat sin förmåga att generera passionerade diskussioner och djupa reflektioner, vilket väckt både beundran och kritik inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Katja Timgren och dess inverkan på det samtida samhället.

Katja Timgren
FöddKatja Josefin Timgren
8 augusti 1981
Ålidhems församling, Västerbottens län
YrkeFörfattare
NationalitetSverige Sverige
SpråkSvenska
Verksam2004-
GenrerUngdom
Roman
HBTQ-litteratur
Noterbara verkDet jag inte säger
PriserSlangbellan (2004)

Katja Josefin Timgren, född 8 augusti 1981 i Ålidhems församling, Västerbottens län,[1] är en svensk författare. Hen är utbildad skrivpedagog och verksam som texthandledare på Bollnäs folkhögskola.[2] 2004 prisades den för sin debutbok Det jag inte säger.

Biografi

Katja Timgren växte upp i byn Norum, norr om Umeå. Där fanns varken affär eller bussförbindelser. I äldre tonåren flyttade Timgren hemifrån och började studera på skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola. Hen läste på skolan i tre års tid, och Timgren säger själv att det var alla kvinnorna på folkhögskolan som lärde hen att skriva.[3]

Timgren bor numera i Göteborg.[4]

Författargärning

För sin debutroman Det jag inte säger tilldelades Timgren litteraturpriset Slangbellan för bästa barn- och ungdomsdebut 2004.[5] Boken handlar om den tystlåtna Jenny som, när den nya tjejen Kristina börjar i samma klass, kommer till insikt om att hon inte blir kär i killar utan i tjejer.[2]

Vuxenromanen Ingenting har hänt handlar om Julia, som återvänder till föräldrahemmet i en norrländsk kustby där minnen från hennes barndom kommer tillbaka.[6] Boken handlar även om utanförskap och att växa upp i en känsla av instängdhet, och om en dämpad frigörelseprocess.[7]

Elis är ett människonamn. Jag ville skriva en berättelse om att bli vuxen utan att bli kön.
– Katja Timgren, 2013 [8]

I sin tredje roman Tusen bitar saknas prövar Timgren ett nytt litterärt grepp. Det går inte att i boken utläsa vad huvudpersonen har för kön.[2]

Bibliografi

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Timgren, Katja Josefin (1981-08-08) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ Lodén, Brita. ”Timgren, Katja 1981 -”. Alex Författarlexikon. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506145705/http://www.alex.se/Alex/?WriterId=3985. Läst 6 maj 2014. 
  3. ^ Timgren, Katja (2004): "En tallrik kalops i ansiktet". Svb.se. Läst 6 maj 2014. Arkiverad:
  4. ^ ”Katja Timgren”. Rabén & Sjögren. Arkiverad från originalet den 29 april 2014. https://web.archive.org/web/20140429194426/http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/T/Katja-Timgren/. Läst 29 april 2014. 
  5. ^ ”Tidigare Slangbellanpristagare”. Sveriges Författarförbund. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506181651/http://www.forfattarforbundet.se/verksamhet/bult/tidigare-slangbellanpristagare/. Läst 6 maj 2014. 
  6. ^ ”Ingenting har hänt av Katja Timgren”. LitteraturMagazinet. http://www.litteraturmagazinet.se/katja-timgren/ingenting-har-hant. Läst 6 maj 2014. 
  7. ^ Johansson, Eva. ”Finstämd ton som räcker långt”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/finstamd-ton-som-racker-langt_2367219.svd. Läst 6 maj 2014. 
  8. ^ Stenberg, Bella. ”Katja Timgren - Tusen bitar saknas”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506182429/http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.2223974-katja-timgren-tusen-bitar-saknas. Läst 6 maj 2014. 

Externa länkar