I dagens värld har Katja Timgren blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det är för dess inverkan på samhället, dess relevans i historien, dess inflytande på kulturen eller dess implikation i utvecklingen av vetenskap och teknik, har Katja Timgren fångat uppmärksamhet och debatt hos akademiker, yrkesverksamma, entusiaster och allmänheten i allmänhet. Med en karriär som sträcker sig från tidigare decennier till nutid har Katja Timgren visat sin förmåga att generera passionerade diskussioner och djupa reflektioner, vilket väckt både beundran och kritik inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Katja Timgren och dess inverkan på det samtida samhället.
Katja Timgren | |
| |
Född | Katja Josefin Timgren 8 augusti 1981 Ålidhems församling, Västerbottens län |
---|---|
Yrke | Författare |
Nationalitet | ![]() |
Språk | Svenska |
Verksam | 2004- |
Genrer | Ungdom Roman HBTQ-litteratur |
Noterbara verk | Det jag inte säger |
Priser | Slangbellan (2004) |
Katja Josefin Timgren, född 8 augusti 1981 i Ålidhems församling, Västerbottens län,[1] är en svensk författare. Hen är utbildad skrivpedagog och verksam som texthandledare på Bollnäs folkhögskola.[2] 2004 prisades den för sin debutbok Det jag inte säger.
Katja Timgren växte upp i byn Norum, norr om Umeå. Där fanns varken affär eller bussförbindelser. I äldre tonåren flyttade Timgren hemifrån och började studera på skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola. Hen läste på skolan i tre års tid, och Timgren säger själv att det var alla kvinnorna på folkhögskolan som lärde hen att skriva.[3]
Timgren bor numera i Göteborg.[4]
För sin debutroman Det jag inte säger tilldelades Timgren litteraturpriset Slangbellan för bästa barn- och ungdomsdebut 2004.[5] Boken handlar om den tystlåtna Jenny som, när den nya tjejen Kristina börjar i samma klass, kommer till insikt om att hon inte blir kär i killar utan i tjejer.[2]
Vuxenromanen Ingenting har hänt handlar om Julia, som återvänder till föräldrahemmet i en norrländsk kustby där minnen från hennes barndom kommer tillbaka.[6] Boken handlar även om utanförskap och att växa upp i en känsla av instängdhet, och om en dämpad frigörelseprocess.[7]
Elis är ett människonamn. Jag ville skriva en berättelse om att bli vuxen utan att bli kön. |
– Katja Timgren, 2013 [8] |
I sin tredje roman Tusen bitar saknas prövar Timgren ett nytt litterärt grepp. Det går inte att i boken utläsa vad huvudpersonen har för kön.[2]
|