Katherine Paterson

Katherine Paterson, född 31 oktober 1932 i Kina, är en amerikansk författare bosatt i Vermont.

Patersons föräldrar var amerikaner, under hennes barndom verksamma som missionärer i Qing Jiang, Jiangsu, i Kina.^[1] Familjen evakuerades till USA under andra världskriget.^[2]

Efter collegeexamen studerade Katherine Paterson vid ett teologiskt seminarium. 1957-1961 arbetade hon som missionär och lärare i Japan^[1], där hon också träffade sin man John Paterson. De har fyra barn varav två adopterade.^[2] Under sina år i Japan, studerade hon vid Japanska Språkskolan i Kobe och undervisade själv i en lantlig trakt på ön Shikoku.

Från 1964 har Katherine Paterson i huvudsak varit verksam som författare. Hon har skrivit en del texter för kyrkligt bruk, men framför allt många barn- och ungdomsromaner. Hon är mest känd för Bron till Terabitia (1977 Bridge to Terabithia)^[1] som även filmatiserats^[3]. Den handlar om två barn som skapar ett fantasirike där de flyr undan från problem i sina familjer och i skolan. Även Gilly Hopkins hittar hem, om en flicka som övergivits av sin mamma och som flyttat runt mellan olika fosterhem, har blivit film.^[4]

Ungefär hälften av Katherine Patersons böcker tilldrar sig i historisk miljö. Hon använder sig av sina kunskaper och erfarenheter från Kina och Japan men skriver även om USA under 1800-talet. Den andra hälften av böckerna tilldrar sig i dagens USA, ofta är det barn i utsatta familjer som skildras. En del av hennes böcker handlar om ämnen som en närståendes död, problemen med att bo i fosterhem, utnyttjande av arbetare och slaveri. Hennes gestalter kan ha det svårt på många sätt, men de klarar sig ofta genom att utveckla en inre styrka.^[5]

Hon har fått många prestigefyllda priser ^[6]och belönades 2006 med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne med motiveringen

Katherine Paterson är en lysande psykolog, som kryper under huden på de unga utsatta människor hon skapar, vare sig hon rör sig i historiska och exotiska miljöer eller i dagens bistra amerikanska verklighet. Med säker estetisk känsla undviker hon enkla lösningar och utvecklar i stället sina huvudpersoners inneboende styrka och livsmod.^[7]

• 1973 – Den namnlöse pojken - samurajens son (The sign of the chrysanthemum) (översättning Marie Berthelius, Bergh, 1981) ISBN 91-502-0614-1)
• 1975 – Dockteatern och den hemlighetsfulle banditen (The master puppeteer) (översättning Alf Ahlberg, Bergh, 1979)
• 1977 – Bron till Terabitia (Bridge to Terabithia) (översättning Marie Berthelius, Bergh, 1980) ISBN 91-502-0554-4)
• 1982 – Himmelska rikets rebeller (Rebels of the Heavenly Kingdom) (översättning Annika Preis, Bonniers juniorförlag, 1984) ISBN 91-48-51011-4)
• 1982 – Näktergalars gråt (Of nightingales that weep) (översättning Roland Adlerberth, Bergh, 1982) ISBN 91-502-0674-5)
• 1980 – Se bergen (Jacob have I loved) (översättning Marie Berthelius, Bergh, 1982) ISBN 91-502-0635-4)
• 1985 – Sjung, Jimmy Jo! (Come sing, Jimmy Jo) (översättning Boo Cassel, Bonniers juniorförlag, 1989) ISBN 91-48-51498-5
• 1988 – På spaning efter en hjälte (Park's quest) (översättning Elisabeth Jörgensen, Bonniers juniorförlag, 1990)
• 1996 – Jakten på Jip (Jip, his story) (översättning Birgitta Gahrton, Bonnier Carlsen, 1998)
• Gilly Hopkins hittar hem (The great Gilly Hopkins) (översättning Marie Berthelius, Bergh, Bergh, 1989)
• Lyddie (Lyddie) (översättning Elsa Svenson, Bonniers juniorförlag, 1993)
• Stjärnkikaren (The same stuff as stars) (översättning Nina Östlund, Libris, 2007)
• Min lysande plan (Preacher's boy) (översättning Maria Store, Libris, 2008)

• Newberymedaljen 1978 och 1981
• Hans Christian Andersen-medaljen 1998
• Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2006

Officiell webbplats

v • r H.C. Andersen-medaljen från IBBY Författare Eleanor Farjeon (1956) • Astrid Lindgren (1958) • Erich Kästner (1960) • Meindert DeJong (1962) • René Guillot (1964) • Tove Jansson (1966) • James Krüss och José Maria Sanchez-Silva (1968) • Gianni Rodari (1970) • Scott O'Dell (1972) • Maria Gripe (1974) • Cecil Bødker (1976) • Paula Fox (1978) • Bohumil Říha (1980) • Lygia Bojunga (1982) • Christine Nöstlinger (1984) • Patricia Wrightson (1986) • Annie M.G. Schmidt (1988) • Tormod Haugen (1990) • Virginia Hamilton (1992) • Michio Mado (1994) • Uri Orlev (1996) • Katherine Paterson (1998) • Ana Maria Machado (2000) • Aidan Chambers (2002) • Martin Waddell (2004) • Margaret Mahy (2006) • Jürg Schubiger (2008) • David Almond (2010) • María Teresa Andruetto (2012) • Nahoko Uehashi (2014) • Cao Wenxuan (2016) • Eiko Kadono (2018) • Jacqueline Woodson (2020) • Marie-Aude Murail (2022) Illustratörer Alois Carigiet (1966) • Jiří Trnka (1968) • Maurice Sendak (1970) • Ib Spang Olsen (1972) • Farshid Mesghali (1974) • Tatjana Mawrina (1976) • Svend Otto S. (1978) • Suekichi Akaba (1980) • Zbigniew Rychlicki (1982) • Mitsumasa Anno (1984) • Robert Ingpen (1986) • Dusan Kállay (1988) • Lisbeth Zwerger (1990) • Kveta Pacovská (1992) • Jörg Müller (1994) • Klaus Ensikat (1996) • Tomi Ungerer (1998) • Anthony Browne (2000) • Quentin Blake (2002) • Max Velthuijs (2004) • Wolf Erlbruch (2006) • Roberto Innocenti (2008) • Jutta Bauer (2010) • Petr Sís (2012) • Roger Mello (2014) • Rotraut Susanne Berner (2016) • Igor Olyenikov (2018) • Albertine Zullo (2020) • Suzy Lee (2022)