Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Katarina av Lancaster, som för närvarande har genererat stort intresse och debatt. Katarina av Lancaster är ett relevant ämne i dagens samhälle, eftersom det påverkar olika områden i det dagliga livet. Genom historien har Katarina av Lancaster varit föremål för analys och reflektion, väckt motstridiga åsikter och väckt en mängd olika reaktioner. I denna mening är det avgörande att noggrant analysera Katarina av Lancaster för att förstå dess inverkan på samhället och utforska möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att ta itu med denna fråga. För att ge en heltäckande och berikande vision kommer denna artikel att sammanställa olika perspektiv och argument relaterade till Katarina av Lancaster, med syftet att erbjuda en global och reflekterande blick på denna fråga.
Katarina av Lancaster | |
![]() | |
Född | 31 mars 1373 Hertford[1], Storbritannien |
---|---|
Död | 2 juni 1418 (45 år) Valladolid[2] |
Begravd | Capilla de los Reyes Nuevos (Catedral de Toledo) |
Medborgare i | Kungariket England |
Sysselsättning | Royal consort of Castile and León |
Befattning | |
Drottninggemål Regent Pretender to the throne of Castile | |
Make | Henrik III av Kastilien (g. 1388–1406, makas/makes död)[3][4][5] |
Barn | Maria av Kastilien (f. 1401)[5] Katerina af Kastilien (f. 1403, 1406 och 1403)[6] Johan II av Kastilien (f. 1405)[5] |
Föräldrar | Johan av Gent[5] Constanza av Kastilien[5] |
Släktingar | Filippa av Lancaster (syskon) Henrik IV av England (syskon) John Beaufort (syskon) Henrik Beaufort (syskon) Thomas Beaufort (syskon) |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Katarina av Lancaster, född 1373, död 1418, var en drottning och förmyndarregent i Kastilien, gift med Henrik III av Kastilien. Hon var 1406–1416 Kastiliens regent som förmyndare för sin son. Hon var även kastiliansk titulärmonark och tronpretendent.[7]
Hon var dotter till den engelska prinsen Johan av Gent, hertig av Lancaster, och Constanza av Kastilien. Hon kallades från 1369 drottning av Kastilien, då modern hade anspråk på tronen. År 1386 åtföljde hon sina föräldrar, som invaderade Kastilien i allians med Portugal för att hävda anspråk på Kastiliens tron.
År 1387 slöt hennes föräldrar fred med Kastilien och uppgav sina tronanspråk i utbyte mot äktenskap mellan Katarina och Kastiliens tronarvinge. 17 september 1388 gifte sig den femtonåriga Katarina med den nioåriga Henrik och mottog städerna Soria, Almazan, Atienza, Deza, och Molina.
Maken blev monark 1390 och myndig 1393. I september 1390 gav Katarina sitt stöd till påven i Avignon. Henrik dog 1406, då sonen, Johan II av Kastilien, var omyndig.
I makens testamente utsågs Katarina och hennes svåger Ferdinand I av Aragonien till regenter som gemensamma presidenter för förmyndarrådet. Ferdinand gav Katarina vårdnaden om Johan.
Ferdinand införde lagar som förbjöd judar och muslimer att handla med kristna, vilket hon stödde. Katarina fick personlig kontroll över norra Kastilien och Leon. Hon stödde en allians med England och Portugal och påven Benedikt XIII och protesterade mot konsiliet i Konstanz (1414–1418). Förmyndarregeringen präglades av splittring och konflikt mellan Katarina och Ferdinand och hon stödde sig på hans opposition.
Då Ferdinand dog 1416 var oppositionen i rådet inte längre splittrad mellan dem utan förenade sig mot henne, och hon gav upp vårdnaden om sonen och förlorade makten. Hon drabbades också av en stroke.
Katarina beskrevs under sina sista år som lång, fet och sjuklig, med ljusa färger, dygdig och reserverad, generös och storslagen och med en tendens att skaffa, låta sig påverkas av, och även göra sig av med gunstlingar.
Katarina av Aragonien fick sitt namn efter henne.