Kalle Almlöf
Den här artikeln kommer att ta upp Kalle Almlöf, ett mycket relevant ämne som har skapat intresse och debatt inom olika områden. Kalle Almlöf har varit föremål för studier, analys och reflektion av experter och forskare, som har försökt förstå dess inverkan, implikationer och möjliga lösningar. Ur olika perspektiv har ett försök gjorts att ta itu med Kalle Almlöf på ett heltäckande sätt, med tanke på dess många dimensioner och komplexitet. I den meningen vill artikeln bidra till diskussionen kring Kalle Almlöf, genom att erbjuda en detaljerad, motiverad och objektiv analys, som bidrar till att berika kunskapen om detta ämne.
| Kalle Almlöf | |
 Kalle Almlöf på Bodastämman 2022 | |
| Födelsenamn | Karl Henrik Almlöf |
|---|---|
| Född | 24 februari 1947 Malung, Sverige |
| Bakgrund |  Sverige |
| Genre | Folkmusik |
| Roll | Musiker |
| Instrument | Fiol |
| År som aktiv | 1972 – |
| Artistsamarbeten | Folk och rackare |
Karl Henrik "Kalle" Almlöf, född 24 februari 1947 i Malung,[1] är en svensk spelman, känd bland annat för att på 1970-talet ha satt Västerdalarna på den svenska folkmusikkartan[2]. Innan Almlöf blev pensionär arbetade han länge som lärare på Malungs Folkhögskola[2].
Almlöf gav på 1970-talet ut skivan Västerdalton tillsammans med Anders Rosén[2]. Denna skiva var stilbildande för den gröna vågens nya spelmän. De två kastade många av de konstmusikaliska konventioner som hade starkt förändrat normerna för det folkliga fiolspelet med den offentliga uppmärksamhet det hade fått under 1900-talet; efter mönster av vissa äldre spelmän höll de fiolen mot bröstet istället för att använda axelstöd, använde så kallade "kvartstoner" och ackompanjerade sig själva med borduntoner[källa behövs]. Almlöf har senare delvis återgått till ett mera konstmusikaliskt påverkat spelsätt, gärna med fint utmejslat detaljarbete.
Priser och utmärkelser
- 1996 – Zornmärket i guld[3]
- 2014 – Medaljen för tonkonstens främjande "för sin betydelsefulla verksamhet som utövare, traditionsbärare och förnyare av västerdalarnas spelmanstraditioner."[4]
Diskografi
- 1972 – Västerdalton (med Anders Rosén och Dansar Edvard Jonsson)
- 1973 – Bergtagen (med Merit Hemmingson och Björn Ståbi och Pers Hans och flera)
- 1975 – Pilvedsflöjt och Hednaskri (med Björn Ståbi)
- 1975 – Stamp, Tramp och Långkut (med Anders Rosén mfl)
- 1977 – Tre spelmän (med Pers Hans Olsson och Björn Ståbi)
- 1981 – Kalle Almlöf (mfl)
- 1985 – Spritt Mor Esamin (solo)
- 1989 – Hopspelt (med Jonny Soling)
- 1994 – Hopp Tussilunta, Låtar Från Särna (med Anders Rosén och Per-Olof Moll)
- 1997 – Lejsmelåtar
- 2000 – Malungslek (med Anders Almlöf)
- 2005 – Öst och väst med Jonny Soling.[5]
Filmografi
Referenser
- ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
- ^ ”dalademokraten.se”. Arkiverad från originalet den 3 november 2016. https://web.archive.org/web/20161103234929/http://www.dalademokraten.se/slakt-o-vanner/kalle-almlof-en-fornyare-som-standigt-blickar-framat. Läst 2 november 2016.
- ^ ”Folkes idoler -11”. Sveriges Radio. 28 april 2011. Arkiverad från originalet den 14 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150714231447/http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2487&artikel=4477894. Läst 22 januari 2018.
- ^ Mojanis, Anders (26 november 2014). ”Kalle Almlöf fick medalj av kungen” (på svenska). Dala-Demokraten. Arkiverad från originalet den 14 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150714225618/http://www.dalademokraten.se/dalarna/malung/kalle-almlof-fick-medalj-av-kungen. Läst 14 juli 2015.
- ^ Almlöf, Kalle; Soling Jonny (2005) (på obestämt språk). Öst och väst. Giga. Libris 11472719
|