Johannes Itten

Johannes Itten är ett ämne som genererat stort intresse och debatt den senaste tiden. Med motstridiga åsikter och oändliga perspektiv har detta ämne fångat uppmärksamheten hos experter, forskare och allmänheten. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Johannes Itten, från dess historiska ursprung till dess nuvarande inverkan. Genom en detaljerad analys och genomgång av olika källor kommer vi att försöka belysa de många aspekterna som utgör Johannes Itten, i syfte att ge våra läsare en fullständig och uppdaterad bild av detta ämne.

Johannes Itten
Född11 november 1888[1][2][3]
Wachseldorn
Död25 mars 1967[1][4][2] (78 år)
Zürich
BegravdHönggerbergs begravningsplats[5]
Medborgare iSchweiz[6]
Utbildad vidStaatliche Akademie der Bildenden Künste Stuttgart
École Supérieure des Beaux-Arts, Genève, [7]
SysselsättningMålare[8], tecknare[9], fotograf[10], arkitekt, författare, grafiker[11]
Arbetsgivarecirrus
Bauhaus[12]
MakaHildegard Anbelang
(g. 1919–1938)[7]
Anneliese Itten
(g. 1939–)[7]
Barn4
Utmärkelser
Sikkens-priset (1965)[13]
Redigera Wikidata

Johannes Itten, född 11 november 1888 i Südern-Linden i Schweiz, död 27 maj 1967 i Zürich, var en schweizisk konstnär, designer, pedagog, skribent, mystiker och färgteoretiker som undervisade på skolan Bauhaus (Staatliches Bauhaus) i Tyskland mellan 1919 och 1922.

Biografi

Johannes Itten föddes i Südern-Linden i Schweiz och gick 1904–1908 på ett folkskoleseminarium. Från 1908 undervisade han utifrån en undervisningsmetodik utvecklad av Friedrich Fröbel och kom i kontakt med idéerna kring psykoanalysen. Mellan 1910 och 1912 studerade han matematik i Bern och 1916 hade han sin första separatutställning på galleriet Der Sturm i Berlin.

Johannes Ittens färgcirkel (Farbkreis, 1961).

Mellan 1919 och 1923 arbetade han som lärare vid Bauhausskolan i Weimar, där han utvecklade den innovativa förberedande kurs som kom att bli obligatorisk för alla förstaårselever på skolan. Kursen omfattade grundläggande studier i form, färg och materialkännedom.

Han publicerade ett antal böcker, bland annat Kunst der Farbe där han presenterar sina idéer kring färg, vilket till stora delar är en utveckling av Adolf Hölzels färgcirkel. Itten skapade en så kallad färgsfär omfattande tolv färger och utifrån dessa studier brukar man tala om Ittens färglära.

Johannes Itten bekände sig till mazdaznan som var en kult som härstammade från USA och som till stora delar utgick ifrån zoroastrianismen. Han var en strikt vegetarian och mediterade. Denna mysticism tillsammans med hans stora inflytande på studenterna fjärmade Itten från lärarkollegiet på Bauhaus, speciellt Walter Gropius och Laszlo Moholy-Nagy, som försökte utveckla en skola i riktning mot massproduktion istället för individuell konstnärlig frihet och hantverk. Denna ideologiska klyfta fick Itten att lämna skolan.

Graven för Itten, hans andra fru Anneliese, född Schlösser (1913-2002) och ett av deras tre barn, Klaus Itten (1944-2023), som var professor i geografi vid universitetet i Zürich, på kyrkogården i Hönggerberg i Zürich.

Ittens alster är undersökningar i komposition och färg och påminner om verk av andra konstnärer som Josef Albers, Max Bill och Bridget Riley, och Vasilij Kandinskijs expressionistiska arbeten.

1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland verk av Johannes Itten på olika museer, därför att de definierades som Entartete Kunst. Det var 1 akvarell, 27 grafiska blad och 3 teckningar. Färglitografierna Spruch / Ordspråk och Haus des weißen Mannes / Den vite mannens hus (1921) hade visats redan våren 1933 på en nationalsocialistiskt arrangerad utställning i Chemnitz, vilken hette "Kunst, die nicht aus unserer Seele kam" . De konfiskerades i juli 1937 och användes för visning under hela den populistiska vandringsutställningen Entartete Kunst (1937–1941). Om Ittens verk inte användes som föremål för smädelse, så blev de "utplånade", "försvunna", "till försäljning", "bytta". Men inte alltid. Grafikmappen Utopia återbördades i sin helhet till Schloßmuseum i Weimar 1957.

Verk

  • Im Bade, akvarell, beslagtagen på Kunsthalle Mannheim och utplånad.
  • Spruch och Haus des weißen Mannes, två färglitografier, blad 3 och 4 i portfolion "Neue europäische Graphik. Meister des staatlichen Bauhauses in Weimar" (Weimar: Bauhaus Drucke (1921)
  • Tagebuch, grafiskt blad konfiskerat på Kunstsammlungen der Stadt Königsberg, förvärvades 1939 av Emanuel Fohn i Rom genom ett byte mot okänt vad.
  • Utopia: Dokumente der Wirklichkeit, 10 litografier delvis i färg (Weimar: Utopia-Verlag, 1921)

Teoretiskt verk

  • Kunst der Farbe (1961)
    • Färg och färgupplevelse : subjektiva upplevelser och objektiva kunskaper som vägledning till konsten (Stockholm : Norstedt, 1971)

Källor

Noter

  1. ^ Johannes Itten, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 41201.
  2. ^ Johannes Itten, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00092669.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6br98sj, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Johannes Itten, SIKART (på engelska), SIKART-ID: 4023401.
  5. ^ Norbert Loacker & Christoph Hänsli, Wo Zürich zur Ruhe kommt: Die Friedhöfe der Stadt Zürich, Orell Füssli, 1998, s. 288, ISBN 3-280-02809-4.
  6. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 2843, läs online, läst: 4 december 2019.
  7. ^ läs online, hls-dhs-dss.ch , läst: 17 november 2023.
  8. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 59181, läst: 1 april 2021.
  9. ^ Gesamtkomposition des Velum (på engelska), läs online, läst: 7 september 2021.
  10. ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2024, läs online, läst: 20 september 2020.
  11. ^ Collectie Boijmans Online, Boijmans work ID: 170401, läs online, läst: 19 april 2024.
  12. ^ bauhaus.community, bauhaus.community ID: 1314, läst: 7 februari 2025.
  13. ^ läs online, www.sikkensprize.org , läst: 18 april 2017.

Externa länkar

Auktoritetsdata