Johan Sigismund Schulin
I dagens värld är Johan Sigismund Schulin ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, dess inverkan på det samtida samhället eller dess inflytande på populärkulturen, är Johan Sigismund Schulin ett ämne som fortsätter att generera intresse och debatt. Under åren har Johan Sigismund Schulin varit föremål för otaliga forskning, diskussioner och analyser, vilket lett till en större förståelse för dess komplexitet och identifieringen av flera perspektiv på den. I den här artikeln kommer vi att utforska några nyckelaspekter relaterade till Johan Sigismund Schulin, med syftet att fördjupa oss i dess innebörd och omfattning i olika sammanhang.
Johan Sigismund Schulin, född den 18 augusti 1694 i Ansbach, död den 13 april 1750, var en dansk statsman.
Schulin blev tidigt hovmästare för de unge markgrevarna av Brandenburg-Kulmbach och råkade därigenom i beröring med deras svåger, den senare kungen av Danmark Kristian VI. År 1730 kom han till Danmark, blev samma år direktör för postverket och etatsråd, 1731 adelsman samt 1735 översekreterare i tyska kansliet och därmed utrikesminister.
Schulin var både kungens och drottningens förklarade gunstling och användes allt som oftast i förtroliga värv, emedan han var både smidig och tystlåten. 1737 blev han medlem av geheimekonseljen och var 1740-46 den ledande ministern, efter att ha undanträngt Iver Rosenkrantz.
"Schulin visade stor duglighet, men var ej nog själfständig för att uppträda mot drottningens slösaktighet. Han blef en uppriktig vän till sitt nya fädernesland och verkade 1742 ifrigt för de nordiska rikenas förening". Han förblev minister även efter Kristian VI:s död och upphöjdes 1750 till länsgreve.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schulin, Johan Sigismund, 1904–1926.
