I den här artikeln kommer vi att utforska temat Johan II av Frankrike från ett unikt och nytt perspektiv. Johan II av Frankrike är ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren, och genom detta skrivande föreslår vi att analysera det på djupet. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle, genom dess möjliga implikationer i framtiden, kommer vi att fördjupa oss i en uttömmande analys som försöker belysa alla relevanta aspekter av Johan II av Frankrike. För att göra detta kommer vi att ha samarbete med experter på området, samt vittnesmål från personer som på nära håll har upplevt inflytandet av Johan II av Frankrike i sina liv. Vi är säkra på att den här artikeln kommer att ge en komplett och berikande vision av ett ämne som fortsätter att generera debatt och fascination idag.
Johan II av Frankrike | |
![]() | |
Född | 26 april 1319 Le Mans, Frankrike |
---|---|
Död | 8 april 1364 (44 år) London |
Begravd | Klosterkyrkan Saint-Denis |
Medborgare i | Kungariket Frankrike |
Sysselsättning | Suverän härskare |
Befattning | |
Greve av Auvergne Greve av Anjou Hertig av Normandie (1332–1350) Kung av Frankrike (1350–1364) | |
Maka | Bonne av Luxemburg (g. 1332–1349)[1][2] Johanna I av Auvergne (g. 1350–1360)[1][2] |
Barn | Karl V av Frankrike (f. 1338)[1] Ludvig I av Anjou (f. 1339)[1] Johan av Berry (f. 1340)[1] Filip II av Burgund (f. 1342) Johanna av Frankrike (f. 1343)[1] Marie av Valois (f. 1344) Isabella av Valois (f. 1348) |
Föräldrar | Filip VI av Frankrike[1] Johanna av Burgund[1] |
Släktingar | Filip av Frankrike (syskon)[1] Blanka av Valois |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Johan II (franska: Jean II) född 16 april 1319 i Orléans, död 8 april 1364 i London, även kallad Johan den gode (franska: Jean le Bon), var kung av Frankrike 1350–1364.
Johan II var son till Filip VI och Johanna av Burgund. Han fullföljde faderns ridderligt feodala regeringsideal. Hans oöverlagda och våldsamma uppträdande mot kung Karl II av Navarra och några högadliga vasaller ledde till ett förnyande av hundraårskriget med England. Johan blev trots mångdubbel övermakt besegrad i slaget vid Poitiers och tillfångatogs av prinsen av Wales.
Han frigavs ur fångenskapen, men återvände dit för att ej bryta ridderskapets lagar då hans son Ludvig, vilken lämnats som gisslan rymt, och dog i England. Under hans regering blev gapet mellan feodaladeln och övriga befolkningsgrupper alltmer påfallande och landet skakades av flera uppror.[3]
Gift 1332 med Bonne av Luxemburg (1316–1349), som dog av pesten. Syster till Kejsar Karl IV.
Gift 1350 med Johanna I av Auvergne (1326-1361), som dog av pesten.