Ämnet Jazzsångaren har varit föremål för mycket debatt och kontroverser de senaste åren. Sedan dess utseende har den fångat uppmärksamheten hos både experter och fans, och genererat oändliga åsikter och synpunkter. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de mest relevanta aspekterna relaterade till Jazzsångaren, analysera dess ursprung, evolution och dess inverkan på det nuvarande samhället. På samma sätt kommer vi att undersöka de olika perspektiven som finns kring detta ämne, vilket ger en bred och komplett vision som låter läsaren förstå dess komplexitet.
Jazzsångaren (The Jazz Singer) | |
![]() | |
Genre | Drama, musik |
---|---|
Regissör | Alan Crosland |
Producent | Jack Warner |
Manus | Samson Raphaelson Alfred A. Cohn |
Skådespelare | Al Jolson May McAvoy Warner Oland |
Originalmusik | Louis Silvers |
Produktionsbolag | Warner Bros. Pictures |
Premiär |
|
Speltid | 88 minuter |
Land | USA |
Språk | Engelska |
Intäkter | 3 000 000 amerikansk dollar |
IMDb SFDb Elonet |
Jazzsångaren (engelska: The Jazz Singer) är en amerikansk musikfilm från 1927 i regi av Alan Crosland. I huvudrollerna ses Al Jolson, May McAvoy och Warner Oland. Filmen hade biopremiär i New York City den 6 oktober 1927.[1] Det var den första långfilmen som inte bara hade synkroniserad inspelad filmmusik, utan också läppsynkad sång och dialog i flera scener. Den bidrog till ljudfilmens genomslag och stumfilmserans nedgång. Al Jolson som var en mycket populär artist vid tiden sjunger sex sånger i filmen. Filmen är baserad på pjäsen The Jazz Singer av Samson Raphaelson, som i sin tur är baserad på dennes novell "The Day of Atonement". Darryl F. Zanuck vann en Heders-Oscar för att ha producerat filmen och Alfred A. Cohn nominerades till en Oscar för bästa manus efter förlaga vid den första Oscarsgalan.
Historien utspelar sig i USA och handlar om en ung man, son till en judisk immigrant och kantor, som vill gå en egen väg i musikvärlden. Han revolterar mot familjen och bestämmer sig för att satsa på jazzmusik istället för judisk musik. Det för med sig komplikationer på fler än bara en nivå. Al Jolson uppträder här, liksom han ofta gjorde på scen, i blackfacesminkning.
Detta var den första kommersiellt framgångsrika långfilmen med delvis synkroniserade inslag av tal och musik. Filmens huvudroll spelas av Al Jolson och hans rollfigurs far spelas av den svenskfödde skådespelaren Warner Oland (Verner Ölund).