Nuförtiden är Jan Kyhle ett ämne av allmänt intresse som har fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. Med tiden har Jan Kyhle utvecklats och dess implikationer har blivit allt mer relevanta inom olika områden i det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Jan Kyhle och analysera dess inverkan på dagens samhälle. Från sitt ursprung till sin nuvarande situation kommer vi att undersöka hur Jan Kyhle har påverkat och inspirerat individer, samhällen och hela samhällen. Dessutom kommer vi att ta itu med de utmaningar och möjligheter som Jan Kyhle erbjuder, samt möjliga lösningar och tillvägagångssätt för att hantera dem. Följ med oss på denna upptäckts- och reflektionsresa om Jan Kyhle!
| Jan Kyhle | |
| Födelsenamn | Jan Ingemar Kyhle |
|---|---|
| Födelsedatum | 25 augusti 1961 |
| Födelseort | Farsta |
| Föräldrar | Hans Kyhle |
| Släktingar | Magnus Kyhle |
| Genrer | opera, pop |
| Roll | baryton, tenor från 1991 |
| Artistsamarbeten | Lustans Lakejer, Reeperbahn |
Jan Kyhle, född 25 augusti 1961 i Farsta i Stockholm, är en svensk operasångare (tidigare baryton, sedan 1991 tenor) och musikalartist.
Bland hans operaroller märks titelrollerna i Pelléas och Mélisande (1993) och Doktor Glas (1994) på Kungliga Teatern i Stockholm, Siegmund i Valkyrian på Scottish Opera i Edinburgh/Glasgow (2001 och 2003) och på Göteborgsoperan (2004 och 2006), Grigorij i Boris Godunov på Göteborgsoperan (2005) och prinsen i Rusalka på Cape Town Opera/Norrlandsoperan (2006). Han har även gjort huvudrollerna i Les Misérables (Göteborg och Malmö), Raoul i The Phantom of the Opera (Stockholm) samt Nine (Malmö). Med premiär på långfredagen 2007 gjorde han titelrollen i Göteborgsoperans uppsättning av Parsifal. I februari 2008 gjorde han sin första roll på Folkoperan i Stockholm, Max i Carl Maria von Webers Friskytten.
Han var under 1980-talet verksam som popartist i grupperna Lustans Lakejer och Reeperbahn på sång och klaviatur.
Kyhle är son till Hans Kyhle och bror till Magnus Kyhle.
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 2002 | Guido Contini | Nine Maury Yeston |
Vernon Mound | Malmö musikteater[1] |
| 2014 | Orfeo | L'Orfeo Claudio Monteverdi och Alessandro Striggio |
Kristofer Steen | Wermland Opera[2] |
| 2015 | Tom Watson | Parade Alfred Uhry och Jason Robert Brown |
Markus Virta | Wermland Opera[3] |