Jan Henryk Dąbrowski är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Från dess inverkan på dagens samhälle till dess historiska relevans har Jan Henryk Dąbrowski genererat passionerade diskussioner och debatter bland experter och fans. Med ett brett utbud av synpunkter och åsikter är _ var1 ett ämne som inte lämnar någon oberörd. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Jan Henryk Dąbrowski, och ta upp dess inflytande i dagens värld och dess betydelse i olika sammanhang.
Jan Henryk Dąbrowski | |
| |
Född | 2 augusti 1755[1] eller 29 augusti 1755[2] Pierzchów, Polen |
---|---|
Död | 6 juni 1818[2][3][4] Winna Góra, Polen |
Medborgare i | Polsk-litauiska samväldet[5], Kungariket Sachsen, Första franska republiken[5], Första franska kejsardömet[5], Hertigdömet Warszawa[5] och Kongresspolen[5] |
Sysselsättning | Officer |
Maka | Barbara Florentyna Chłapowska (g. 1807–) |
Barn | Jan Michał Dąbrowski (f. 1783) Bogusława Mańkowska (f. 1814) Bronisław Dąbrowski (f. 1815) |
Föräldrar | Jan Michał Dąbrowski |
Utmärkelser | |
Vita örnens orden (1815) Järnkroneorden Storkors av Hederslegionen Kommendörskors av Virtuti Militari Järnkroneorden Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Namn ingraverat på Triumfbågen Sankt Annas orden, fjärde klass Sankta Helena medaljen | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Jan Henryk Dąbrowski, född 29 augusti 1755 i Pierzchowice, Polen, död 6 juni 1818 i Winnogóra, Preussen, var en polsk general och nationalhjälte.
Dąbrowski var 1771-92 i sachsisk militärtjänst, och inträdde 1792 i polsk. Han deltog i Fälttåget mot Ryssland 1792 och i upproret 1796. År 1796-1801 stred han i fransk tjänst i Italien, och blev 1802 divisionsgeneral i Cisalpinska republikens tjänst och senare hos kungen av Neapel. År 1806 återvände han till Polen och deltog som generallöjtnant med en polsk kår i Napoleons fälttåg 1807-13 och förde efter Józef Antoni Poniatowskis död överbefälet över kejsarens polska trupper. Återkommen till Polen 1815, utnämndes han av Alexander I till polsk kavallerigeneral men drog sig 1816 tillbaka till Winagóra i Posen, där han dog.
Han omnämns bland annat i Polens nationalsång, Mazurek Dąbrowskiego, där han framhävs som det polska folkets ledare.