I den här artikeln ska vi ta upp ämnet István Gulyás, ett ämne som har varit föremål för stort intresse och debatt de senaste åren. István Gulyás har väckt blandade åsikter och har varit föremål för studier av många experter på området. Genom hela denna artikel kommer vi att analysera på djupet de olika aspekterna relaterade till István Gulyás, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det nuvarande samhället. Dessutom kommer vi att undersöka de olika perspektiv och förhållningssätt som finns kring István Gulyás, med syftet att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Utan tvekan är István Gulyás ett aktuellt ämne som förtjänar att utforskas i detalj, och vi är säkra på att den här artikeln kommer att ge ett nytt och insiktsfullt perspektiv på detsamma.
István Gulyás, född 14 oktober 1931 i Pecs i Ungern, död 31 juli 2000 i Budapest,[1] var en ungersk tennisspelare, främst känd som framgångsrik Davis Cup-spelare.
István Gulyás började spela tennis vid 13 års ålder och utvecklades till en framstående grusspecialist. Han rankades som ungersk etta under 13 år och var ungersk mästare i singel 15 gånger och i dubbel 18 gånger. Sin främsta internationella merit nådde han 1966 då han spelade final i Grand Slam-turneringen Franska mästerskapen. Han mötte där australiern Tony Roche som vann med 6-1, 6-4, 7-5.
Gulyás deltog i det ungerska Davis Cup (DC)-laget 1958-71. Han spelade totalt 61 matcher av vilka han vann 34. Laget var under perioden måttligt framgångsrikt, vid fyra tillfällen nådde man kvartsfinalen i Europazonen, och vid ett tillfälle (1971) semifinal. Bland spelare som Gulyás besegrade finns svenskarna Jan-Erik Lundqvist och Ove Bengtson, britten Mike Sangster, holländaren Tom Okker och italienaren Nicola Pietrangeli.
Gulyás var flerårig president i det ungerska tennisförbundet.