Nuförtiden har Ilmari Tapiovaara blivit ett högst relevant ämne i det moderna samhället. Dess inverkan täcker flera områden, från politik till teknik, inklusive kultur och ekonomi. Fler och fler människor påverkas av Ilmari Tapiovaara och dess inflytande fortsätter att expandera i en svindlande takt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Ilmari Tapiovaara och dess inverkan på vårt dagliga liv. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling, inklusive dess möjliga återverkningar i framtiden, kommer vi att på ett omfattande sätt ta upp vikten av att förstå och analysera Ilmari Tapiovaara i det aktuella sammanhanget.
Yrjö Ilmari Tapiovaara, född 7 september 1914 i Tammerfors, död 31 januari 1999 i Helsingfors, var en finländsk inredningsarkitekt och möbelformgivare.
Tapiovaara utbildade sig vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors och praktiserade därefter för Le Corbusier. Åren 1945–1951 var han verksam som konstnärlig ledare vid möbelfabriken Keravan Puuteollisuus Oy och lärare i inredning vid Tekniska högskolan, Helsingfors, Konstindustriella läroverket samt dess efterträdare Konstindustriella högskolan. Från 1954 bedrev han egen verksamhet. Han var även verksam utomlands, bland annat i Mauritius, Hongkong och Jugoslavien där han ägnade sig åt utvecklingsarbete, samt i USA, där han undervisade.
Tapiovaara ansvarade för inredningsarbeten i många offentliga byggnader. Som möbelformgivare gjorde han sig främst berömd för sina modeller i böjträ, däribland Domus-stolen 1946, som i USA marknadsfördes mom Finnchair.
Tapiovaara har hedrats med två mynt, ett specialmynt på två euro och ett jubileumsmynt i valörerna 10 och 20 euro, bägge formgivna av Harri Koskinen och utgivna 2014.