Hieron I av Syrakusa
I dagens värld har Hieron I av Syrakusa fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är inom vetenskap, kultur, underhållning eller politik har Hieron I av Syrakusa blivit ett grundläggande ämne för diskussion och analys. Dess inverkan har överskridit gränser och har skapat en stor debatt i det samtida samhället. För att förstå dess betydelse och implikationer är det nödvändigt att genomföra en djupgående och detaljerad studie som gör att vi kan fördjupa oss i alla dess dimensioner. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Hieron I av Syrakusa, från dess ursprung till dess inflytande i dagens värld, i syfte att belysa detta ämne som är så relevant idag.
Hieron I var bror till Gelon och tyrann av Syrakusa från 478 till 467 f.Kr. Då han efterträdde Gelon konspirerade han mot den tredje brodern Polyzelos. Under sitt styre ökade han kraftigt Syrakusas makt. Han fördrev invånarna i Naxos och Catana till Leontini, befolkade Catana (som han döpte om till Aitna) med dorer, slöt ett avtal med Akragas (Agrigentum) och tog ställning för lokrierna mot Rhegiums tyrann Anaxilas.
Han viktigaste insats var att besegra etruskerna i slaget vid Cumae (474 f.Kr.), genom vilket han räddade grekerna i Kampanien från etruskisk dominans. En bronshjälm (nu förvarad på British Museum), med en inskription, som minner om händelsen, dedicerades till Olympia. Trots att han var despotisk i sitt styre var Hieron en liberal beskyddare av litteratur och kultur och är känd från Pindaros verk för att ha vunnit ett hästvagnslopp vid thebiska Iolaia. Han prisades också (tillsammans med sin häst Ferenikos) av Bacchylides i dennes femte ode. Han var entusiastiskt pederastisk och sökte andra pederastiskt intellektuellas sällskap, genom att bjuda in dem till sitt hov[1]. En av hans eromenosar hette Dailochos. Denne dog vid Catana 467 f.Kr. I Machiavellis Fursten citeras Hieron som en exceptionellt dygdig man och ett ovanligt exempel på någon, som har nått prinstiteln från privatlivet.
Källor
- ^ Percy, William A. Pederasty and Pedagogy in Archaic Greece, p. 168.
- Diod. Sic. xi. 38-67; Xenofon, Hiero, 6. 2; E. Lübbert, Syrakus zur Zeit des Gelon und Hieron (1875).
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.