Herman Rundgren
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Herman Rundgren, utforska dess många aspekter och fördjupa oss i dess betydelse och inverkan på olika aspekter av livet. Längs dessa linjer kommer vi att upptäcka hur Herman Rundgren har varit en grundläggande del i mänsklighetens historia, och påverkat kulturer, rörelser och avgörande beslut. Från dess ursprung till dess relevans idag, kommer vi att dyka in i en detaljerad analys av Herman Rundgren, och ta upp dess implikationer inom de sociala, ekonomiska, politiska och kulturella sfärerna. Gör dig redo att ge dig ut på en spännande och berikande resa som kommer att leda dig att förstå den sanna omfattningen av Herman Rundgren i dagens värld.
| Biskop Herman Rundgren | |
 Claes Herman Rundgren (1819–1906) | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Karlstads stift |
| Period | 1872–1906 |
| Företrädare | Anton Niklas Sundberg |
| Efterträdare | Johan Alfred Eklund |
| Prästvigd | 1846 |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1860 |
| Född | 12 augusti 1819 Stockholm |
| Död | 19 september 1906 Karlstad |
Claes Herman Rundgren, född 12 augusti 1819 i Stockholm, död 19 september 1906 i Karlstad. Kyrkoherde, biskop och riksdagsman. Ledamot av Svenska Akademien 1887–1906, stol 4, samt överhovpredikant.[1][2]
Rundgren tog studenten i Uppsala 1837, prästvigdes 1846 och utsågs till pastor i Uppsala domkyrkoförsamling 1848. Han var docent vid teologiska fakulteten vid Uppsala universitet från 1849 och blev teologie doktor 1860. Herman Rundgren arbetade som kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai församling och i S:t Johannes landsförsamling från 1852, utnämndes till överhovpredikant vid hovförsamlingen 1870 och var biskop i Karlstads stift 1872–1906.[1]
Rundgren var även politiskt aktiv, både som kommunal-, landstings- och riksdagspolitiker. Han var riksdagsman i prästeståndet 1856–1866, ledamot av andra kammaren 1870–1872 (för Norrköpings valkrets) och 1876–1882 (för Karlstads och Filipstads valkrets).[1]
Rundgren är begravd på Västra kyrkogården i Karlstad.[3]
Ordnar och utmärkelser
Kommendör av första klass av Kungliga Nordstjärneorden.
Riddare av Kungliga Carl XIII:s orden.
Bibliografi (urval)
- Några ord om beredandet af bostäder för den arbetande klassen (Upsala, 1849)
- Minnen (Norstedt, 1870–1889)
- Wittnesbörd om Christus och christendomen: högmesso-predikningar (1878)
- Minnesteckning öfver Fredrik Ferdinand Carlson: inträdestal i Svenska akademien (Norstedt, 1888)
- Kyrkliga frågor: inlägg vid prestmötet i Karlstad och vid allmänt kyrkomöte år 1893 (Norstedt, 1894)
- Översättningar
- Ernst Sartorius: De symboliska böckernas nödwändighet och förbindande kraft (Uppsala, 1846)
- Nikolaus Fries: Lefwande taflor till bönen Fader Vår: nio berättelser (1870)
- Friedrich Naumann: Guds allmakt (1903)
Se även
Källor
- Nornan 1907, s. 8-15.
Noter
- ^ Nättidningen RÖTTER
- ^ Svenska Bibelsällskapet Arkiverad 25 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ SvenskaGravar
Vidare läsning
- Oloph Bexell: C Herman Rundgren i Svenskt biografiskt lexikon (1998–2000)
Externa länkar
- Herman Rundgren i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
| ||||||||
|