Henry Campbell-Bannerman
I denna artikel kommer Henry Campbell-Bannerman att behandlas ur olika perspektiv, för att analysera dess betydelse, påverkan och relevans inom olika områden. Dess ursprung, utveckling och konsekvenser kommer att undersökas, liksom dess relation till andra relevanta ämnen. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att försöka förstå dess inflytande på det nuvarande samhället, såväl som dess möjliga framtida implikationer. Möjliga lösningar, rekommendationer och utmaningar förknippade med Henry Campbell-Bannerman kommer också att undersökas, i syfte att ge en övergripande vision och reflektera över dess innebörd i vår nuvarande verklighet.
| Sir Henry Campbell-Bannerman | |
 | |
| Tid i befattningen 5 december 1905–3 april 1908 | |
| Monark | Edvard VII |
|---|---|
| Företrädare | Arthur Balfour |
| Efterträdare | H. H. Asquith |
| Född | 7 september 1836 Kelvinside, Glasgow, Storbritannien |
| Död | 22 april 1908 (71 år) 10 Downing Street, Whitehall, London, Storbritannien |
| Gravplats | Churchyard, Meigle Parish Church |
| Politiskt parti | Liberal Party |
| Yrke | Köpman |
| Maka | Charlotte Campbell-Bannerman |
| Namnteckning | 
|
Sir Henry Campbell-Bannerman, född 7 september 1836, död 22 april 1908, var en brittisk liberal politiker.
Campbell-Bannerman blev 5 december 1905 premiärminister och vann vid nyvalen till underhuset i januari 1906 en glänsande valseger över unionisterna. Överhusets motstånd hindrade genomförandet av många bland den nya ministärens reformförslag, men skapandet av parlamentarisk självstyrelse för de forna boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten (1906) och den stora uppgörelsen med Ryssland om Afghanistan, Persien och Tibet (31 juli 1907) var viktiga resultat av ministärens politik. Han var den första förste skattkammarlorden att bli kallad "premiärminister" officiellt.[1]
Hans älskvärda personlighet bidrog väsentligt att sammanhålla det i politisk uppfattning allt annat än enhetliga regeringspartiet. Redan hösten 1907 nödgades han av hälsoskäl överlåta den faktiska ledningen av ministären och partiet åt finansministern Asquith; han avgick 5 april 1908 och avled 22 april samma år i London, i premiärministers officiellt residenset, 10 Downing Street. Han är hittills den enda premiärminister till avled i huset.
Campbell-Bannermans regering
- Robert Reid, 1:e earl Loreburn
- Robert Crewe-Milnes
- Lord Ripon
- H. H. Asquith
- Herbert Gladstone
- Edward Grey
- Victor Bruce
- Richard Haldane
- John Morley
- Edward Marjoribanks
- David Lloyd George
- Henry Fowler
- John Sinclair
- James Bryce
- John Burns
- Charles Wynn-Carington
- Augustine Birrell
- Sydney Buxton
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Campbell-Bannerman, Henry, 1904–1926.
| ||||||||||
_(St_Edwards_Crown).svg)
|