Heinrich Brandler

I dagens värld är Heinrich Brandler ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos ett stort antal människor. Oavsett om det beror på dess relevans i samhället, dess inverkan på populärkulturen eller dess betydelse i historien, har Heinrich Brandler blivit ett ämne av intresse för många. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Heinrich Brandler, från dess ursprung och utveckling till dess inflytande inom olika områden. Genom detaljerad och uttömmande analys kommer vi att försöka belysa detta ämne och ge ett tydligt och heltäckande perspektiv för våra läsare.

Heinrich Brandler
Född3 juli 1881[1]
Varnsdorf[2], Tjeckien
Död26 september 1967[1][3] (86 år)
Hamburg[4]
BegravdFriedhof Ohlsdorf
Medborgare iTyskland och Österrike
SysselsättningPolitiker[5], stenhuggare, fackföreningsman, författare, murare
Politiskt parti
SPD (–)
Tysklands kommunistiska parti (–)
kommunistpartiet (opposition) i Tyskland
Spartacusförbundet
Redigera Wikidata

Heinrich Brandler, född 3 juli 1881 i Warnsdorf i Österrike-Ungern, död 26 september 1967 i Hamburg, var en tysk kommunistisk politiker, aktivist och författare.

Biografi

Brandler blev tidigt aktiv inom fackföreningsrörelsen. År 1901 blev han medlem i Tysklands socialdemokratiska parti (SPD). Mellan 1908 och 1914 bodde han i Schweiz och arbetade bland annat som murare. Brandler återvände till Tyskland strax innan första världskriget utbröt. Han deltog i Spartacusförbundets första kongress och blev kort därefter utesluten ur SPD. År 1918 grundade bland andra Brandler och August Thalheimer Tysklands kommunistiska parti (KPD).

I mars 1921 utbröt revolter, kallade Märzaktion, i flera tyska städer, bland annat Halle och Hamburg. Revolterna var organiserade av personer ur KPD, KAPD och andra vänsterradikala grupperingar. Brandler greps och dömdes till fem års fängelse.

I slutet av 1920-talet uppstod det missnöje med Ernst Thälmanns styre av KPD. Det hela slutade med att Brandler och Thalheimer blev uteslutna ur KPD efter att ha kritiserat Thälmann; de två grundade istället Kommunistische Partei-Opposition (KPO). Brandler kom i och med detta att tillhöra högeroppositionen.

Efter Adolf Hitlers utnämning till tysk rikskansler i januari 1933 emigrerade Brandler och Thalheimer till Paris och senare till Kuba.

Gripna kommunister ledsagas av polis i samband med Märzaktion 1921.

Bibliografi (urval)

  • Justiz und Rechtswesen: 2 Berichte aus Rußland. 1919
  • Durch die Räte zur Einheit der Arbeiterklasse und zum Kommunismus. 1919
  • Revolutionierung oder Verfall des Deutschen Bauarbeiterverbandes. 1920
  • Rede: gehalten auf dem 1. Kongress der Betriebsräte der Gewerkschaften Deutschlands. 1920
  • Wer soll die Kriegsrechnung bezahlen? 1920
  • Die aktion gegen Kapp-putsch in Westsachsen. 1920
  • Betriebsräte und politische Arbeiterräte: nebst Anhang Leitsätze über die Aufgaben der Betriebsräte, Organisation der Betriebsräte und Leitsätze für die politischen Arbeiterräte: Rede des Genossen Brandler auf dem 5. Parteitag der KPD (Spartakusbund) in Berlin, am 2. November 1920. 1920
  • Gewerkschaften und Betriebsräte: Referat des Genossen Brandler auf dem Vereinigungsparteitag im Dezember 1920 in Berlin. 1920
  • Der Hochverrats-Prozeß gegen Heinrich Brandler vor dem außerordentlichen Gericht am 6. Juni 1921 in Berlin. 1921
  • War die Märzaktion ein Bakunisten-Putsch? 1921
  • Gewerkschaften und Genossenschaften. 1924
  • Der Hessen-Streik und seine Lehren: die Aufgaben der klassenbewussten Gewerkschafter. 1951
  • Zur weltpolitischen Lage: Artikel aus der Arbeiterpolitik, Jahrgänge von 1965 bis 1967. 1967
  • Unabhängige Kommunisten: der Briefwechsel zwischen Heinrich Brandler und Isaac Deutscher, 1949 bis 1967. 1981
  • Die Sowjetunion und die sozialistische Revolution: 1950. 1982

Källor

Noter

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6jz1t8b, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002566, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 2 april 2015.
Auktoritetsdata